S10 - vart är jag på väg?
Så har destinationsbeskedet kommit och sommaren 2010 kommer att spenderas i den grekiska övärlden, närmare bestämt på Rhodos!
Det blev inget hotellbyte som jag hade tänkt, men det kommer bli kanonbra ändå! Har hört massor av bra saker om hotellanläggningen, faktiskt är det bara andra säsongen det har öppet. Spännande och skojsigt!
Övriga i teamet skingras för vinden: Tunisien, Mallorca, Kreta och Cypern kommer de åka till.
Nu återstår att vänta på avresedatum, det kommer nog dröja tills jag åker på semester. Jag håller alla tummar jag har (alltså två) för att ingen åker härifrån innan jag kommer tillbaka från semestern!
Och min underbara barnklubbskollega är nu tillbaka på ön, såååå underbart! :)
Det blev inget hotellbyte som jag hade tänkt, men det kommer bli kanonbra ändå! Har hört massor av bra saker om hotellanläggningen, faktiskt är det bara andra säsongen det har öppet. Spännande och skojsigt!
Övriga i teamet skingras för vinden: Tunisien, Mallorca, Kreta och Cypern kommer de åka till.
Nu återstår att vänta på avresedatum, det kommer nog dröja tills jag åker på semester. Jag håller alla tummar jag har (alltså två) för att ingen åker härifrån innan jag kommer tillbaka från semestern!
Och min underbara barnklubbskollega är nu tillbaka på ön, såååå underbart! :)
I en annan del av världen
I ett 35-gradigt soligt Thailand är det väldigt svårt att fatta att ni har en himla massa snö i Sverige, men jag får lita på att ni talar/skriver sanning allihop när ni hör av er, likadant med media. Jag tror inte ett ord, tills motsatsen bevisas...så snön gör bäst i att stanna kvar ett tag till.
Hursomhelst, igår var jag halvledig, slutade vid lunchtid och tog en tuk-tuk till en fin strand och en restaurang som heter Somewhere Else. Och när man kommer dit känns det verkligen som att man kommer någon helt annanstans. Mysig restaurang precis vid stranden, palmer som vajar i vinden, klarblått-turkost vatten och sol som glittrar i vattnet. Livet kan inte bli mycket bättre!
Efter en god lunch gick jag ner på stranden och lapade sol innan jag svettades halvt ihjäl och gick ner i havet. Och jag säger bara WOW, vilket vatten! Totalt kristallklart, varmt och skönt (men ändå lite avsvalkande), helt enkelt fantastiskt!
Efter ytterligare lite solbadande gick jag och la mig på gräsmattan och somnade (nästan i alla fall) i skuggan. Sååå mysigt!
Dagen avslutades med ett besök på det svenska cafét på ön, och där åt jag årets första (och enda?) SEMLA!!! Woohoo, lyckan är gjord! Och den smakade nästan precis som hemma i Sverige.
Avdelningen "Barn talar alltid sanning" fick ett fall nyligen när vi hade lite barnkalas på hotellet och en tjej säger "man ska inte äta godis, det är inte bra. Då får man hål i tänderna." Jag höll på att brista ut i skratt men lyckades hejda mig. Där ser man, åtminstone ett föräldrapar som har lyckats med sin uppfostran...
Det är även snart, snart dags för det stora beskedet om sommardestination och det är riktigt spännande! Innan valet kände jag att det inte skulle spela så stor roll var jag hamnar, och lite finns den känslan kvar. Men ändå är det riktigt spännande nu! Och inte bara för min egen del utan även att se var alla andra i teamet hamnar, och på vilka positioner. Oliiidligt spännande! :)
Sisådär 25 dagar kvar till Sverige, jihaa!
Hursomhelst, igår var jag halvledig, slutade vid lunchtid och tog en tuk-tuk till en fin strand och en restaurang som heter Somewhere Else. Och när man kommer dit känns det verkligen som att man kommer någon helt annanstans. Mysig restaurang precis vid stranden, palmer som vajar i vinden, klarblått-turkost vatten och sol som glittrar i vattnet. Livet kan inte bli mycket bättre!
Efter en god lunch gick jag ner på stranden och lapade sol innan jag svettades halvt ihjäl och gick ner i havet. Och jag säger bara WOW, vilket vatten! Totalt kristallklart, varmt och skönt (men ändå lite avsvalkande), helt enkelt fantastiskt!
Efter ytterligare lite solbadande gick jag och la mig på gräsmattan och somnade (nästan i alla fall) i skuggan. Sååå mysigt!
Dagen avslutades med ett besök på det svenska cafét på ön, och där åt jag årets första (och enda?) SEMLA!!! Woohoo, lyckan är gjord! Och den smakade nästan precis som hemma i Sverige.
Avdelningen "Barn talar alltid sanning" fick ett fall nyligen när vi hade lite barnkalas på hotellet och en tjej säger "man ska inte äta godis, det är inte bra. Då får man hål i tänderna." Jag höll på att brista ut i skratt men lyckades hejda mig. Där ser man, åtminstone ett föräldrapar som har lyckats med sin uppfostran...
Det är även snart, snart dags för det stora beskedet om sommardestination och det är riktigt spännande! Innan valet kände jag att det inte skulle spela så stor roll var jag hamnar, och lite finns den känslan kvar. Men ändå är det riktigt spännande nu! Och inte bara för min egen del utan även att se var alla andra i teamet hamnar, och på vilka positioner. Oliiidligt spännande! :)
Sisådär 25 dagar kvar till Sverige, jihaa!
Før mycket information
...eller nær hjærnan inte ær påkopplad.
Några historier ur verkligheten:
* Før någon vecka sedan kom jag hem efter en lång och mycket svettig arbetsdag. Vi ær några hungriga reseledare som ær sugna på pizza så jag ska ringa och bestælla pizzor åt oss. Jag ær totalt genomsvettig och precis nær jag har slagit numret till pizzerian slænger jag ur mig føljande kommentar till min kollega: "Jag ær till och med svettig om trosorna...oj...Sawadee kaa!"
Avd. Vissa saker bør man hålla tyst om.
* Under veckan har vi haft teamkvæll. En riktigt mysig kvæll som inleddes med en middag på ett urmysigt stælle. På en øde strand låg restaurangen, och den kantades av typ djungel (och ur "djungeln" hørdes en del mystiska ljud, vilket fick min kollega som satt nærmast att bli livrædd ett flertal gånger...). Middag alltså, och dærefter lite teamlekar. En kanonkvæll verkligen. Nåvæl, vad sa jag før dumt denna kvæll? Jo, nær vi skulle betala skulle vi sæga vad vi hade ætit och druckit och jag får fram "fried cashew...eh... fried chicken nuts...eh...I mean fried chicken with cashew nuts" varpå stort skrattanfall utbryter. Fried chicken nuts ær ju inte riktigt vad man vill æta...
Kvællens lekar inleddes med ett uppdrag: att skriva bra saker om varandra på ett papper, ritat som en blomma med ett kronblad før varje kollega. (ungefær som spexaffischerna, alltså) Så nu har jag ytterligare ett peppande papper. Wiihoo, me like!
Mitt bidrag till kvællens lekande var en klassiker: Fiskbenet. Ni som har gjort den vet att det lætt blir en massa skratt, och det blev det æven denna gång. Alla ligger som ett fiskben, med huvudet på føregående persons mage och i tur och ordning ska man sæga "ha", ett mer "ha" før varje person. Børjar någon skratta måste man børja om. Det tog ett stort antal førsøk innan vi lyckades...
Jag har fler historier, men de sparar jag till en annan gång.
och nu drar det ihop sig, bara 8 dagar kvar till destinationsbesked. Wiiii!
Några historier ur verkligheten:
* Før någon vecka sedan kom jag hem efter en lång och mycket svettig arbetsdag. Vi ær några hungriga reseledare som ær sugna på pizza så jag ska ringa och bestælla pizzor åt oss. Jag ær totalt genomsvettig och precis nær jag har slagit numret till pizzerian slænger jag ur mig føljande kommentar till min kollega: "Jag ær till och med svettig om trosorna...oj...Sawadee kaa!"
Avd. Vissa saker bør man hålla tyst om.
* Under veckan har vi haft teamkvæll. En riktigt mysig kvæll som inleddes med en middag på ett urmysigt stælle. På en øde strand låg restaurangen, och den kantades av typ djungel (och ur "djungeln" hørdes en del mystiska ljud, vilket fick min kollega som satt nærmast att bli livrædd ett flertal gånger...). Middag alltså, och dærefter lite teamlekar. En kanonkvæll verkligen. Nåvæl, vad sa jag før dumt denna kvæll? Jo, nær vi skulle betala skulle vi sæga vad vi hade ætit och druckit och jag får fram "fried cashew...eh... fried chicken nuts...eh...I mean fried chicken with cashew nuts" varpå stort skrattanfall utbryter. Fried chicken nuts ær ju inte riktigt vad man vill æta...
Kvællens lekar inleddes med ett uppdrag: att skriva bra saker om varandra på ett papper, ritat som en blomma med ett kronblad før varje kollega. (ungefær som spexaffischerna, alltså) Så nu har jag ytterligare ett peppande papper. Wiihoo, me like!
Mitt bidrag till kvællens lekande var en klassiker: Fiskbenet. Ni som har gjort den vet att det lætt blir en massa skratt, och det blev det æven denna gång. Alla ligger som ett fiskben, med huvudet på føregående persons mage och i tur och ordning ska man sæga "ha", ett mer "ha" før varje person. Børjar någon skratta måste man børja om. Det tog ett stort antal førsøk innan vi lyckades...
Jag har fler historier, men de sparar jag till en annan gång.
och nu drar det ihop sig, bara 8 dagar kvar till destinationsbesked. Wiiii!
Ansökan inskickad!
Efter mycket funderingar fram och tillbaka, långa slingrande tankegångar och lite lätt beslutsångest har jag nu skickat in ansökan för sommarsäsongen. Och det blev som följer:
1. Rhodos
2. Kreta
3. Mallorca
Byte av hotelltyp också, men kanske en kombo kan gå att få till.
Så skönt att ha det gjort, nu är det upp till min närmsta chef att skriva nån liten kommentar, sedan ligger bollen hos huvudkontoret. Jag kan inte göra så mycket mer just nu. 8 februari kommer besked om vart jag hamnar. Det blir spännande! Wiihoo!
I övrigt är det ett sjukt team jag jobbar i nu, bokstavligt talat. Det har varit magproblem på flera håll och hos mig är det nånting med halsen. Inte hundraprocentig just nu, så det är skönt att jag är halvledig idag och helledig imorgon. Vila ut och ta det lugnt är planerna.
6 veckor kvar till semester. Det går fort!
Soliga och varma kramar från landet i fjärran
1. Rhodos
2. Kreta
3. Mallorca
Byte av hotelltyp också, men kanske en kombo kan gå att få till.
Så skönt att ha det gjort, nu är det upp till min närmsta chef att skriva nån liten kommentar, sedan ligger bollen hos huvudkontoret. Jag kan inte göra så mycket mer just nu. 8 februari kommer besked om vart jag hamnar. Det blir spännande! Wiihoo!
I övrigt är det ett sjukt team jag jobbar i nu, bokstavligt talat. Det har varit magproblem på flera håll och hos mig är det nånting med halsen. Inte hundraprocentig just nu, så det är skönt att jag är halvledig idag och helledig imorgon. Vila ut och ta det lugnt är planerna.
6 veckor kvar till semester. Det går fort!
Soliga och varma kramar från landet i fjärran
Thailand i halvtid
... eller Burma t/r
... eller Varning för blondinen på vägen
... eller Vem är blond? Jag?
... eller Ständigt detta papperstrassel
Ja då var resan till Burma (för att förlänga visum) avklarad. Nya stämplar i passet, nu får jag vara kvar i Thailand ytterligare 90 dagar. Vilken tur jag har!
Nåväl, resan började i torsdags kväll, jag och min kollega packade in oss i bilen och körde mot övernattningsstaden. Två bilfärjor skulle passeras och vid den andra började jag tro att solen har blekt mitt hår lite väl mycket. När jag skulle starta bilen efter överfarten så ville den inte vara med längre. Vad tusan, tänker jag, varför vill den inte? Vrider om nyckeln igen och igen och igen, den vill fortfarande inte starta. Så när thai-männen vinkar fram oss slänger jag ut med armarna lite uppgivet "can not, not working". De kommer fram till bilen och undrar om det möjligtvis är en automatväxlad bil. Jodå, det är det ju. Han pekar mot växelspaken och då går det upp ett ljus för mig. Ah, fel "växel" i, drive istället för parking! Inte konstigt att det inte funkar... Stor skrattsalva från mig och kollegan, skrattar hela vägen av färjan och nån kilometer till. Blond, vem då?
Hursomhelst, vi kom fram till övernattningsstället, fick ett litet rum utan fönster och utan balkong, i princip bara en säng, ett kylskåp, ett litet badrum... Och det luktade pyton. Men men, vi skulle ju bara sova där, 6 timmar senare var det avfärd mot Burma.
Något trötta lämnar vi rummet och sätter kurs mot den väntande minibussen (japp, en hel minibuss för oss själva, nice!). Sova sova sova, och lyssna på soft musik i lånad iPod. Drygt fyra timmar senare är vi framme vid "gränsen" och vi ska med en båt till en burmesisk ö. Först passkontroll och departure-stämpel i passet, lämna departure-kort, kopiera passet (5 bath, pay 5 bath!) och av en oförklarlig anledning växla till/köpa 10 dollar. Dollar har nog de mest leksaksaktiga sedlarna, vill jag påstå... Därefter longtail-båt (500 bath, pay 500 bath!) till ön, av båten och upp till passkontroll igen, nya stämplar (stay long or go back today? - go back today) och sedan båt tillbaka. Men inte utan att de försökte sälja cigaretter och whiskey till oss (cheap, cheap!). Men nej, vi tog båten tillbaka direkt. Där väntade ifyllande av arrival-card, och jag blir helt störd på dessa papper. Adress i Thailand, jag vet inte vad det är för adress hit, men det vägrar passkontrollsmännen att gå med på, de bara hänvisar till det exempel som finns på väggen. Suck suck suck. Till slut funkade det dock och jag kunde återvända in i Thailand. Hurra!
Tillbaka till minibussen och färd tillbaka till stan där vi hade vår bil. Matpaus på en viss fastfood-restaurang, aldrig förr har snabbmat varit så gott!
Sedan fortsatte färden till vår älskade ö, det är alltid lika skönt att komma hem hit efter ett äventyr. 24 timmar efter att vi startade var vi tillbaka igen. Heja!
Snart sovdags, sömnig semesterguide slumrar strax. Snark!
... eller Varning för blondinen på vägen
... eller Vem är blond? Jag?
... eller Ständigt detta papperstrassel
Ja då var resan till Burma (för att förlänga visum) avklarad. Nya stämplar i passet, nu får jag vara kvar i Thailand ytterligare 90 dagar. Vilken tur jag har!
Nåväl, resan började i torsdags kväll, jag och min kollega packade in oss i bilen och körde mot övernattningsstaden. Två bilfärjor skulle passeras och vid den andra började jag tro att solen har blekt mitt hår lite väl mycket. När jag skulle starta bilen efter överfarten så ville den inte vara med längre. Vad tusan, tänker jag, varför vill den inte? Vrider om nyckeln igen och igen och igen, den vill fortfarande inte starta. Så när thai-männen vinkar fram oss slänger jag ut med armarna lite uppgivet "can not, not working". De kommer fram till bilen och undrar om det möjligtvis är en automatväxlad bil. Jodå, det är det ju. Han pekar mot växelspaken och då går det upp ett ljus för mig. Ah, fel "växel" i, drive istället för parking! Inte konstigt att det inte funkar... Stor skrattsalva från mig och kollegan, skrattar hela vägen av färjan och nån kilometer till. Blond, vem då?
Hursomhelst, vi kom fram till övernattningsstället, fick ett litet rum utan fönster och utan balkong, i princip bara en säng, ett kylskåp, ett litet badrum... Och det luktade pyton. Men men, vi skulle ju bara sova där, 6 timmar senare var det avfärd mot Burma.
Något trötta lämnar vi rummet och sätter kurs mot den väntande minibussen (japp, en hel minibuss för oss själva, nice!). Sova sova sova, och lyssna på soft musik i lånad iPod. Drygt fyra timmar senare är vi framme vid "gränsen" och vi ska med en båt till en burmesisk ö. Först passkontroll och departure-stämpel i passet, lämna departure-kort, kopiera passet (5 bath, pay 5 bath!) och av en oförklarlig anledning växla till/köpa 10 dollar. Dollar har nog de mest leksaksaktiga sedlarna, vill jag påstå... Därefter longtail-båt (500 bath, pay 500 bath!) till ön, av båten och upp till passkontroll igen, nya stämplar (stay long or go back today? - go back today) och sedan båt tillbaka. Men inte utan att de försökte sälja cigaretter och whiskey till oss (cheap, cheap!). Men nej, vi tog båten tillbaka direkt. Där väntade ifyllande av arrival-card, och jag blir helt störd på dessa papper. Adress i Thailand, jag vet inte vad det är för adress hit, men det vägrar passkontrollsmännen att gå med på, de bara hänvisar till det exempel som finns på väggen. Suck suck suck. Till slut funkade det dock och jag kunde återvända in i Thailand. Hurra!
Tillbaka till minibussen och färd tillbaka till stan där vi hade vår bil. Matpaus på en viss fastfood-restaurang, aldrig förr har snabbmat varit så gott!
Sedan fortsatte färden till vår älskade ö, det är alltid lika skönt att komma hem hit efter ett äventyr. 24 timmar efter att vi startade var vi tillbaka igen. Heja!
Snart sovdags, sömnig semesterguide slumrar strax. Snark!
Upp och ner, ner och upp
Det är sannerligen en berg-och-dalbana jag befinner mig på, eller i. I senaste inlägget var livet på topp, nu har tåget börjat åka neråt igen. Förhoppningsvis bara en liten nerförsbacke, det är svårt att avgöra just nu.
Förklaringen ligger i att det är mycket som händer nu, som stökar till tillvaron för en liten Rebecka på vift i landet långt borta. En kollega ska hem om bara några dagar = ny kollega kommer snart. En annan kommer sluta i mars. Imorgon har jag vattengympa, ensam för första gången här i Thailand och jag har inte full koll på passet, lite paniiiik (men inom en timme kommer musiken och beskrivningen till mitt rum). Samtal med chiefen imorgon också, typ utvecklingssamtal, usch jag blir alltid så nervös...tur att jag har en så trevlig chef...
På fredag är det dags att bli laglig igen, jag och en kollega ska på blixtvisit till Burma för att förnya vår visum-stämpel så vi får stanna längre i landet. Så imorgon kväll ska vi åka första etappen, köra bil på okända vägar. Jösses. Önska oss lycka till!
Och såklart, ansökningarna närmar sig. Lördag eller måndag kommer lediga positioner ut och sen har vi typ två dagar på oss att bestämma vart vi vill. Jag hoppas att några frågetecken rätas ut imorgon. Men tankarna som snurrar är att byta hotelltyp, kanske Rhodos eller Mallorca. Återstår att se var tankarna stannar.
För övrigt: Stod idag och tittade ut över "vår" strand, solen sken från en klarblå himmel, en skön vind fläktade. Jag var tvungen att tänka "får man verkligen ha det såhär bra?".
Så det är inte fullt så dåligt som jag kanske får det att låta.
Och nu är det bara 7 veckor kvar till min semester, hurra!
Förklaringen ligger i att det är mycket som händer nu, som stökar till tillvaron för en liten Rebecka på vift i landet långt borta. En kollega ska hem om bara några dagar = ny kollega kommer snart. En annan kommer sluta i mars. Imorgon har jag vattengympa, ensam för första gången här i Thailand och jag har inte full koll på passet, lite paniiiik (men inom en timme kommer musiken och beskrivningen till mitt rum). Samtal med chiefen imorgon också, typ utvecklingssamtal, usch jag blir alltid så nervös...tur att jag har en så trevlig chef...
På fredag är det dags att bli laglig igen, jag och en kollega ska på blixtvisit till Burma för att förnya vår visum-stämpel så vi får stanna längre i landet. Så imorgon kväll ska vi åka första etappen, köra bil på okända vägar. Jösses. Önska oss lycka till!
Och såklart, ansökningarna närmar sig. Lördag eller måndag kommer lediga positioner ut och sen har vi typ två dagar på oss att bestämma vart vi vill. Jag hoppas att några frågetecken rätas ut imorgon. Men tankarna som snurrar är att byta hotelltyp, kanske Rhodos eller Mallorca. Återstår att se var tankarna stannar.
För övrigt: Stod idag och tittade ut över "vår" strand, solen sken från en klarblå himmel, en skön vind fläktade. Jag var tvungen att tänka "får man verkligen ha det såhär bra?".
Så det är inte fullt så dåligt som jag kanske får det att låta.
Och nu är det bara 7 veckor kvar till min semester, hurra!
we had joy, we had fun, we had seasons in the sun...
...mmm, livet är ändå rätt härligt.
För att ta ett exempel, lunchen idag:
Restaurang alldeles vid stranden, utsikt över havet och palmer som vajar. Och dessutom ett mysigt sällskap av två kollegor. (att maten inte var kanongod uppvägdes av en utmärkt glass efteråt)
Solen skiner för det mesta även 2010, men igår var det riktigt ruskväder. Regn, regn, regn hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Så jag vaknade och hörde regnets smatter mot fönsterrutan. Mysigt värre!
Har även haft besök av min favorit-finska kollega från GC (som nu också jobbar här i Thailand), och det var riktigt roligt vill jag lova! Vi bodde på ett lägenhetshotell med riktigt fina rum. Vi hade egentligen blivit bokade i en lgh med ett sovrum, men den kategorin var fullbokad så istället fick vi en stoooor lägenhet med varsitt sovrum och varsitt badrum. Heja! :)
Kollade på thai-TV på kvällen och förundrades över denna befolkning. Tänk er ett talangprogram, men skruva till det tusen varv typ så har ni programmet vi såg. Alltifrån en pojke som med olikfärgade kläder och pappskivor visade olika länders flaggor till ett par som hade klätt ut sig till kort ur en kortlek och blandade ihop sig (typ). Så skruvat! Inte visste vi att thailändarna var såna...
Nu har vi rekordantal i barnklubben, en kul utmaning nu.
Och snart är det dags för sommaransökningar. En och en halv vecka kvar tills positionerna är tillgängliga att söka. Det lutar mot att jag söker, så får jag se sedan. Det jobbiga är att så fort jag börjar läsa om de olika ställena så börjar jag tänka att jag redan är där... Vilket privilegium jag har, att i princip kunna välja och vraka mellan olika soliga och härliga ställen. Vad sjutton ska jag hem till kalla Sverige för?!
Livet rullar på, och just nu är det på topp!
Solskenskramar till er alla!
För att ta ett exempel, lunchen idag:
Restaurang alldeles vid stranden, utsikt över havet och palmer som vajar. Och dessutom ett mysigt sällskap av två kollegor. (att maten inte var kanongod uppvägdes av en utmärkt glass efteråt)
Solen skiner för det mesta även 2010, men igår var det riktigt ruskväder. Regn, regn, regn hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Så jag vaknade och hörde regnets smatter mot fönsterrutan. Mysigt värre!
Har även haft besök av min favorit-finska kollega från GC (som nu också jobbar här i Thailand), och det var riktigt roligt vill jag lova! Vi bodde på ett lägenhetshotell med riktigt fina rum. Vi hade egentligen blivit bokade i en lgh med ett sovrum, men den kategorin var fullbokad så istället fick vi en stoooor lägenhet med varsitt sovrum och varsitt badrum. Heja! :)
Kollade på thai-TV på kvällen och förundrades över denna befolkning. Tänk er ett talangprogram, men skruva till det tusen varv typ så har ni programmet vi såg. Alltifrån en pojke som med olikfärgade kläder och pappskivor visade olika länders flaggor till ett par som hade klätt ut sig till kort ur en kortlek och blandade ihop sig (typ). Så skruvat! Inte visste vi att thailändarna var såna...
Nu har vi rekordantal i barnklubben, en kul utmaning nu.
Och snart är det dags för sommaransökningar. En och en halv vecka kvar tills positionerna är tillgängliga att söka. Det lutar mot att jag söker, så får jag se sedan. Det jobbiga är att så fort jag börjar läsa om de olika ställena så börjar jag tänka att jag redan är där... Vilket privilegium jag har, att i princip kunna välja och vraka mellan olika soliga och härliga ställen. Vad sjutton ska jag hem till kalla Sverige för?!
Livet rullar på, och just nu är det på topp!
Solskenskramar till er alla!
Sawadee pee mai!
...eller Gott Nytt År som ni säger i Sverige!
Nyårsfirandet i Thailand var minst sagt märkligt, och det kändes på något vis jobbigare än på julen. Upplägget på hotellet var i princip detsamma, med galamiddag o sånt. Efteråt skulle vi ut och äta på restaurang och därefter vidare till en bar på stranden. Övriga teamet hade skyhöga förväntningar, årets höjdpunkt ur festsynpunkt. Ni som känner mig vet att jag inte är någon direkt partymänniska, inte heller nån som går på krogen var och varannan helg.
Så det blev lite ångestfyllt att känna "jag borde följa med", och framförallt ville jag ju inte sitta själv på mitt rum vid tolvslaget. (hur tragiskt hade inte det varit?) Många minnen från tidigare nyår vällde fram och jag kände saknad, vill att det ska vara som då.
Nåväl, en stor mängd tårar och ett pep talk med min närmsta barnklubbskollega senare så blev det iallafall middag på restaurangen och även en tur ner till strandbaren. och jag måste erkänna att det var en upplevelse. Alla dessa ljuslyktor som skickades upp mot himlen, stå barfota med fötterna i sanden, se vågorna rulla in, se och höra fyrverkerier som sköts upp obehagligt nära (säkerhetsavstånd kan de knappast ha hört talas om här...), massa människor... Ja, det var en upplevelse. Men ska jag vara helt ärlig, och det ska man ju, så hade jag varit nöjd med en lugnare tillställning.
Så nu är det januari, helt plötsligt. Så kan det gå.
och just det, jag har ju lovat en historia från min soliga verklighet:
För några veckor sedan var jag och två kollegor ute på snorklingstur. Med den första turen, och dess sjösjuka, i minnet tog jag redan vid start sjösjukepiller. Det gick bra till en början, inga problem fram till första stoppet. Mellan första och andra blev det dock aningens jobbigt, men ändå lugnt. Värre när jag kom ner i vattnet. Det var ganska vågigt, och guppigt i vattnet som blev jobbigt när jag snorklade omkring. Efter ett tag blev det för mycket, så ut med snorkeln ut munnen och vips så hade fiskarna fått lite mer mat (för att beskriva det med lite finare ord...). En komisk historia. Jag menar, visst kan man bli sjösjuk på en båt, men i vattnet??? Det övergår mitt förstånd.
Så nu har jag bestämt mig: Inga fler snorklingsturer. Det är liksom inte värt det, när sjösjukan kommer så lätt.
I övrigt kretsar tankarna kring ansökan för nästa säsong. Söka eller inte söka, och vad ska man söka? Det är den stora frågan. 27 dagar kvar tills ansökningarna kommer ut. Jösses.
Gonatt gonatt!
Nyårsfirandet i Thailand var minst sagt märkligt, och det kändes på något vis jobbigare än på julen. Upplägget på hotellet var i princip detsamma, med galamiddag o sånt. Efteråt skulle vi ut och äta på restaurang och därefter vidare till en bar på stranden. Övriga teamet hade skyhöga förväntningar, årets höjdpunkt ur festsynpunkt. Ni som känner mig vet att jag inte är någon direkt partymänniska, inte heller nån som går på krogen var och varannan helg.
Så det blev lite ångestfyllt att känna "jag borde följa med", och framförallt ville jag ju inte sitta själv på mitt rum vid tolvslaget. (hur tragiskt hade inte det varit?) Många minnen från tidigare nyår vällde fram och jag kände saknad, vill att det ska vara som då.
Nåväl, en stor mängd tårar och ett pep talk med min närmsta barnklubbskollega senare så blev det iallafall middag på restaurangen och även en tur ner till strandbaren. och jag måste erkänna att det var en upplevelse. Alla dessa ljuslyktor som skickades upp mot himlen, stå barfota med fötterna i sanden, se vågorna rulla in, se och höra fyrverkerier som sköts upp obehagligt nära (säkerhetsavstånd kan de knappast ha hört talas om här...), massa människor... Ja, det var en upplevelse. Men ska jag vara helt ärlig, och det ska man ju, så hade jag varit nöjd med en lugnare tillställning.
Så nu är det januari, helt plötsligt. Så kan det gå.
och just det, jag har ju lovat en historia från min soliga verklighet:
För några veckor sedan var jag och två kollegor ute på snorklingstur. Med den första turen, och dess sjösjuka, i minnet tog jag redan vid start sjösjukepiller. Det gick bra till en början, inga problem fram till första stoppet. Mellan första och andra blev det dock aningens jobbigt, men ändå lugnt. Värre när jag kom ner i vattnet. Det var ganska vågigt, och guppigt i vattnet som blev jobbigt när jag snorklade omkring. Efter ett tag blev det för mycket, så ut med snorkeln ut munnen och vips så hade fiskarna fått lite mer mat (för att beskriva det med lite finare ord...). En komisk historia. Jag menar, visst kan man bli sjösjuk på en båt, men i vattnet??? Det övergår mitt förstånd.
Så nu har jag bestämt mig: Inga fler snorklingsturer. Det är liksom inte värt det, när sjösjukan kommer så lätt.
I övrigt kretsar tankarna kring ansökan för nästa säsong. Söka eller inte söka, och vad ska man söka? Det är den stora frågan. 27 dagar kvar tills ansökningarna kommer ut. Jösses.
Gonatt gonatt!
Julfirande anno 2009
Så var julen till ända och här följer en kort resumé.
* dans runt granen med två av våra härliga vänner.
En vit gran vid poolen. Julstämning med sol och 30-gradig värme? Nja...
* jakt efter renhorn som tomtens renar hade tappat
Ett gäng med barn gav sig ut på jakt med stor iver! Och lyckades hitta alla horn.
* jultomten på besök
Jodå, givetvis kom tomten även till oss!
* julaftonsmiddag, mingel med våra härliga vänner som delade ut kramar till alla barn. Mysigt värre!
Svettigt, men garanterat värt varenda svettdroppe. Jag gick runt med ett stort leende hela tiden (även om det inte syntes...).
* julmys hos chefen med tärningsspelet och avslutning i vårt Nisse-spel.
Även mat och dryck, men långtifrån ett normalt julbord med skinka och julmust... Tärningsspelet blev riktigt underhållande, och som vanligt huggsexa om vissa paket. Tänk att det alltid blir så! Jag var nära att bli utan paket (stackars mig...) men lyckades till slut få ett av dem jag köpte själv. Hehe. Nisse-spelets avslutning gick ut på att gissa vem som var ens Nisse och därmed få en julklapp och alla lyckades gissa rätt direkt. Men hade det inte varit för ett par hårstrån hade den jag var Nisse åt inte lyckats gissa rätt. Attans...
Jag har en del annat att berätta också, men de historierna sparar jag till ett annat inlägg.
Gott nytt år!
* dans runt granen med två av våra härliga vänner.
En vit gran vid poolen. Julstämning med sol och 30-gradig värme? Nja...
* jakt efter renhorn som tomtens renar hade tappat
Ett gäng med barn gav sig ut på jakt med stor iver! Och lyckades hitta alla horn.
* jultomten på besök
Jodå, givetvis kom tomten även till oss!
* julaftonsmiddag, mingel med våra härliga vänner som delade ut kramar till alla barn. Mysigt värre!
Svettigt, men garanterat värt varenda svettdroppe. Jag gick runt med ett stort leende hela tiden (även om det inte syntes...).
* julmys hos chefen med tärningsspelet och avslutning i vårt Nisse-spel.
Även mat och dryck, men långtifrån ett normalt julbord med skinka och julmust... Tärningsspelet blev riktigt underhållande, och som vanligt huggsexa om vissa paket. Tänk att det alltid blir så! Jag var nära att bli utan paket (stackars mig...) men lyckades till slut få ett av dem jag köpte själv. Hehe. Nisse-spelets avslutning gick ut på att gissa vem som var ens Nisse och därmed få en julklapp och alla lyckades gissa rätt direkt. Men hade det inte varit för ett par hårstrån hade den jag var Nisse åt inte lyckats gissa rätt. Attans...
Jag har en del annat att berätta också, men de historierna sparar jag till ett annat inlägg.
Gott nytt år!
Julhälsning
Dan före dopparedan i Thailand. Imorgon väntar julfirande från morgon till kväll, och våra vänner är givetvis också med i firandet. Tomten jag vill ha en svettig jul... Och efter att gästerna har fått sitt firande firar vi med julmys i chiefens lya. Det blir en fullspäckad dag imorgon, och totalt annorlunda från alla andra jular.
Väderprognos: Tja... soligt, 35 grader varmt, lite vind... Så lyder min icke-professionella väderprognos, baserad på de två senaste månadernas väder. Om jag inte kan få en vit, svensk jul ska jag banne mig få en solig jul iallafall!
Så, till sist: Från mig själv, till er alla, en riktigt god jul!
Väderprognos: Tja... soligt, 35 grader varmt, lite vind... Så lyder min icke-professionella väderprognos, baserad på de två senaste månadernas väder. Om jag inte kan få en vit, svensk jul ska jag banne mig få en solig jul iallafall!
Så, till sist: Från mig själv, till er alla, en riktigt god jul!
Hur man dödar en guldfisk på 10 timmar
...en guide för nybörjare.
1. Få en guldfisk i en glasburk, samt en burk med fiskmat, av din nisse.
2. Ge fisken lite frukost.
3. Gå till jobbet.
4. Kom hem 10 timmar senare.
5. Titta till fisken.
6. Konstatera att den är stendöd.
7. Ordna begravning.
Så kan det gå till en helt vanlig decemberdag i Thailand. Vi har ett nisse-spel på gång, där alla har fått en person i teamet att vara Nisse åt. Hitta på saker, både snälla och busiga. En morgon när jag öppnade min dörr stod en glasburk med en guldfisk i precis utanför, med tillhörande brev från min Nisse. Riktigt mysigt och vi åt frukost tillsammans. En fin vänskap tog sin början, men sedan gick jag till jobbet och hade en riktigt lång dag. Så lång att när jag kom hem och skulle titta till min fisk så var den död. Den låg på sidan vid ytan. Stackars fisk, den dog svältdöden.
En vecka senare var det quiz-night på en av våra stam-barer och en fråga löd: Hur många år kan en guldfisk leva, i optimala förhållanden? Jaaa....då ska den definitivt inte bo hos mig. Svaret på frågan var överraskande 40 år!
Igår fick jag en släng av hemlängtan och tog fram mina älskade affischer och läste alla fina ord. Resultat: tårarna sprutade efter fem sekunder. Idag har de kommit upp på väggen, så nu kan jag läsa dem hela tiden.
Med det sagt: Jag saknar er alla jättemycket, både familj och vänner! Ta hand om er i juletid, ge varandra extra många kramar och njut av livet!
1. Få en guldfisk i en glasburk, samt en burk med fiskmat, av din nisse.
2. Ge fisken lite frukost.
3. Gå till jobbet.
4. Kom hem 10 timmar senare.
5. Titta till fisken.
6. Konstatera att den är stendöd.
7. Ordna begravning.
Så kan det gå till en helt vanlig decemberdag i Thailand. Vi har ett nisse-spel på gång, där alla har fått en person i teamet att vara Nisse åt. Hitta på saker, både snälla och busiga. En morgon när jag öppnade min dörr stod en glasburk med en guldfisk i precis utanför, med tillhörande brev från min Nisse. Riktigt mysigt och vi åt frukost tillsammans. En fin vänskap tog sin början, men sedan gick jag till jobbet och hade en riktigt lång dag. Så lång att när jag kom hem och skulle titta till min fisk så var den död. Den låg på sidan vid ytan. Stackars fisk, den dog svältdöden.
En vecka senare var det quiz-night på en av våra stam-barer och en fråga löd: Hur många år kan en guldfisk leva, i optimala förhållanden? Jaaa....då ska den definitivt inte bo hos mig. Svaret på frågan var överraskande 40 år!
Igår fick jag en släng av hemlängtan och tog fram mina älskade affischer och läste alla fina ord. Resultat: tårarna sprutade efter fem sekunder. Idag har de kommit upp på väggen, så nu kan jag läsa dem hela tiden.
Med det sagt: Jag saknar er alla jättemycket, både familj och vänner! Ta hand om er i juletid, ge varandra extra många kramar och njut av livet!
Chokladkalender, pepparkakor och en liten lussekatt
Så har det kommit lite julstämning även till mitt thailändska paradis. I början av december var tre personer ur teamet i Sverige för managerutbildning och jag skickade med en "önskelista". En enda sak var uppskriven: Pepparkakor!
När de kom tillbaka fanns en burk med pepparkakor med. Halleluja! En nöjd Rebecka. Förutom det fanns även en överraskning till alla i teamet: Varsin chokladkalender! Woohoo, mer julstämning!
Även lite nejlikor fanns med, så nu hänger det några apelsinnejlikebollar på kontoret. Myspys!
Idag är jag halvledig och njöt därför av lite svensk lunch: makaroner och korv, på det svenska cafét som finns här. De hade även lussekatter så jag tog möjligheten och mumsade även i mig en sådan. Smakar såklart inte som hemma, "på riktigt", men ändå lite känsla..
I dessa tider blir det lätt lite extra hemlängtan. Finns ju så många traditioner, både mångåriga "så har det aaalltid varit" och få-åriga från de senaste åren. Luciamorgonmys på enris 22 är en saknad grej i år. Och givetvis adventsljusstakar, pepparkaksbak, julgodisbak, pyntande av ljusstakar...och vem ska smyga in med ett paket och lite julgodis på julaftonsmorgon?
Nåväl, jag har iallafall skrivit "julkort" som idag lämnades till hotellreceptionen så de landar väl i era brevlådor vid årsskiftet eller så. Jag tror att jag lyckades få med de flesta, och skulle det vara någon jag har råkat glömma så är det inte med vilje, utan ni är helt enkelt för många!
Bäst i juletid är iaf Bjällerklang på webben. Julmusik dygnet runt, och just nu spelas det för fullt.
Om några dagar är det dags för ett vattengympapass med julmusik. Kuligt! En stor trupp ska sprida julstämning i poolen. :)
Jag har hört att det är snö i Svea rike, låter hur mysigt som helst! Njut av det, ni som kan! (och se till att det ligger kvar till mars...)
Lagon! (adjö på thai-vis)
När de kom tillbaka fanns en burk med pepparkakor med. Halleluja! En nöjd Rebecka. Förutom det fanns även en överraskning till alla i teamet: Varsin chokladkalender! Woohoo, mer julstämning!
Även lite nejlikor fanns med, så nu hänger det några apelsinnejlikebollar på kontoret. Myspys!
Idag är jag halvledig och njöt därför av lite svensk lunch: makaroner och korv, på det svenska cafét som finns här. De hade även lussekatter så jag tog möjligheten och mumsade även i mig en sådan. Smakar såklart inte som hemma, "på riktigt", men ändå lite känsla..
I dessa tider blir det lätt lite extra hemlängtan. Finns ju så många traditioner, både mångåriga "så har det aaalltid varit" och få-åriga från de senaste åren. Luciamorgonmys på enris 22 är en saknad grej i år. Och givetvis adventsljusstakar, pepparkaksbak, julgodisbak, pyntande av ljusstakar...och vem ska smyga in med ett paket och lite julgodis på julaftonsmorgon?
Nåväl, jag har iallafall skrivit "julkort" som idag lämnades till hotellreceptionen så de landar väl i era brevlådor vid årsskiftet eller så. Jag tror att jag lyckades få med de flesta, och skulle det vara någon jag har råkat glömma så är det inte med vilje, utan ni är helt enkelt för många!
Bäst i juletid är iaf Bjällerklang på webben. Julmusik dygnet runt, och just nu spelas det för fullt.
Om några dagar är det dags för ett vattengympapass med julmusik. Kuligt! En stor trupp ska sprida julstämning i poolen. :)
Jag har hört att det är snö i Svea rike, låter hur mysigt som helst! Njut av det, ni som kan! (och se till att det ligger kvar till mars...)
Lagon! (adjö på thai-vis)
Semesterbesked
Så var semesterbeskedet kommet och jag fick precis som jag ville. Det är bara två saker som är lite dumma: att vi inte har GBG-flyg på torsdagar utan jag får flyga till Arlanda, och att de billiga biljetterna som jag trodde man hade två st/säsong visade sig vara 2/år och året bryts i april. Nåja, jag kommer hem iaf, även om det kostar femsiffrigt. Och jag är nog nån sorts märklig reseledare som lyckats spara så mycket... Snål? Nejdå, bara försiktig med pengar...
Hursomhelst, 4 mars 2010 står jag åter på svensk mark! Hurra för mig!
Hursomhelst, 4 mars 2010 står jag åter på svensk mark! Hurra för mig!
Betraktelser vid lunchtid
På väg hem från jobbet, genom en miljö som kan klassas som "ute på landet". Vid ett hus hör jag snarkningar. Vänder mig ditåt, ser en thailändsk man ligga på rygg, med benen upp på väggen. I mungipan en cigarett. Så kan man visst också göra...
Övriga bilder från hemvägen: kor som betar bland gräs och buskar, gröna träd och palmer, höns, en och annan tupp... Ja, man skulle kunna tro att jag jobbar mitt ute på landet. Och det är ur vissa synvinklar helt rätt. Men, tro det eller ej, jag gillar det! Det är mysigt att kunna gå utan att känna stadsstress, kul att se lite lokalbefolkning längs vägen. Och när vi möter thai-barn, då får vi stora ögon tillbaka. De tycker nog att vi är lika exotiska som vi tycker att de är.
Har idag ätit lunch på ett svenskt café, makaroner och korv. Mumsigt.
I övrigt på matfronten: Här är fruktshakes väldigt populärt. Kalla, uppfriskande drycker gjorda på färska frukter. Det är kanongott!
Jag är på gång att skaffa en Skype-profil, så ni som är intresserade av det kan skriva en kommentar eller skicka ett mail så får ni veta profilen sen. :) Solskenskramar till er alla!
Övriga bilder från hemvägen: kor som betar bland gräs och buskar, gröna träd och palmer, höns, en och annan tupp... Ja, man skulle kunna tro att jag jobbar mitt ute på landet. Och det är ur vissa synvinklar helt rätt. Men, tro det eller ej, jag gillar det! Det är mysigt att kunna gå utan att känna stadsstress, kul att se lite lokalbefolkning längs vägen. Och när vi möter thai-barn, då får vi stora ögon tillbaka. De tycker nog att vi är lika exotiska som vi tycker att de är.
Har idag ätit lunch på ett svenskt café, makaroner och korv. Mumsigt.
I övrigt på matfronten: Här är fruktshakes väldigt populärt. Kalla, uppfriskande drycker gjorda på färska frukter. Det är kanongott!
Jag är på gång att skaffa en Skype-profil, så ni som är intresserade av det kan skriva en kommentar eller skicka ett mail så får ni veta profilen sen. :) Solskenskramar till er alla!
Livet är härligt!
Livet är bra härligt ibland, och just nu är en riktigt bra period!
Först en historia från verkligheten, sedan en annan redogörelse.
* En riktig tupp-fight
Lunchtid, jag och mina tre övriga barnklubbskollegor har precis avslutat en lunch på restaurangen precis utanför hotellet där vi jobbar. I närheten hörs en tupp gala, och en av mina kollegor (en glad och förvirrad skåning) känner utmaningen. "kan han så kan väl jag", ungefär. Så en battle startas, kollegan svarar på tuppens galande, tuppen svarar igen, kollegan igen, tuppen, kollegan, tuppen, kollegan... och på 10 reser sig tuppen igen, i sista stund galer han igen och kampen fortsätter.. Under tiden håller jag på att dö av skratt över fånigheten i att battla i galande mot en tupp. Efter fem minuters galande ger tuppen upp, och min kollega vinner. Tur att det tog slut, men roligt var det!
* One night in Bangkok...nej just det, Phuket var det ju
Jag har haft en liten minisemester med två av ovanstående barnklubbskollegor. En tripp till Phuket och en natts boende på ett fint hotell. En skön båttur i onsdags eftermiddag tog oss från vår ö till Phuket, tog ungefär tre timmar. Därefter väntade en timmes taxitur till vårt hotell (ett av våra hotell, bokstavligt talat). Ett mycket trevligt hotell, fina rum och stor pool. Mötte en kollega från Phuket-teamet, en riktigt trevlig prick. Men det kändes lite konstigt att se en helt okänd person i vår uniform... Nåväl, vi fick tips om en bra restaurang i närheten, så efter att ha fräschat upp oss tog vi en kort promenad dit. Och vilken restaurang! Snacka om god mat! En svenskägd restaurang och vi åt jättegod kyckling med potatisgratäng, utsökt gott! (och med thai-mått mätt riktigt dyrt, men vad sjutton...vi var ju på semester!) En drink och en efterrätt blev det också innan vi beslutade oss för att åka in till Patong för att träffa våra gamla kollegor. Tuk-tuk/taxi-färd och sedan var vi mitt i nöjeslivets Patong, på Bangla Road. Barer, nattklubbar, restauranger, allting mixat och så totalt annorlunda från vår fridfulla ö. Nåväl, på en rockbar träffade jag min finska favoritkollega från GC. Overkligt att ses efter en månad, på andra sidan jorden! Men riktigt kul och vi gick till ett annat ställe för att kunna prata i lite lugnare miljö. Mysigt värre!
Efter nån timme återförenades jag med mina kollegor, på en bar som...ja...hur ska jag skriva...som inte var riktigt min stil. Eller åtminstone inte vad som försiggick. What happens in Phuket, stays in Phuket... Unga thai-flickor, äldre män...usch.
Nåväl, kvällen blev inte jättesen, så runt kl 1 var vi tillbaka på vårt hotell. Frågan som receptionisten fick av oss var nog inte den vanligaste vid den tidpunkten. "Finns det någon klinik i närheten? ...nej inte nu, imorgon, vi vill ha vaccin..." Haha! Tja, vi fick iallafall ett besked om en klinik och nöjda med det gick vi tillbaka till våra rum. En god natts sömn i skön säng.
Torsdagmorgon gick alarmet igång kl 7, för ett morgondopp i poolen. Man måste ju passa på när man har möjlighet! Sedan frukostbuffé med mängder av saker: rostbröd, bakverk, frukt, juice, flingor, yoghurt (som smakade som om någon hade blandat ut den med vispad grädde, väldigt konstigt!)... Det kändes som om magen stod i åtta hörn efter det.
Så kom en av resans viktigaste uppdrag: Fixa vaccin för andra vaccinationen (för inte är det så enkelt att en vaccination räcker, nej, man måste ta flera gånger...). Vi hittade till kliniken, men det visade sig att de inte hade något vaccin. Sjukhus i Phuket var man tvungen att ta sig till. (ja, just det. Vår ö är så eftersatt att den inte har vaccin o sånt, så man är tvungen att ta sig härifrån) Suck. Så då blev det shopping istället. Inte för mig, jag hittade inget men istället betalade jag åt mina kollegor, varav den ena hade slut på kontanter och var på jakt efter en bankomat, och den andra hade lämnat kortet hemma. Smart...
Tillbaka till hotellet, checka ut och hitta en taxi som kunde köra oss tillbaka till hamnen. och eftersom vi hade ett pris från ditresan, ville vi givetvis inte betala mer än det på vägen tillbaka. Så vi nobbade ett bud och letade oss fram till en taxi som föreslog det vi ville betala. Nice! I hamnen blev det lunch innna ombordstigning. Upp på soldäck, sova på golvet. I solen (lite lagom oklokt, men vi hade vatten till hands), så när vi kom tillbaka hade jag riktigt snygga linjer efter linnet... Får sola bort dem så fort jag kan.
När vi kom tillbaka till vår ö igen låg ett paket och väntade på mig på kontoret. Spännande, jag visste att det var något speciellt. Visade sig vara en värmeljushållare formad som jordklotet, att lysa för alla nära och långt borta. Fin present från mamma.
Så ni ska veta allihopa att långt borta i Thailand finns ett ljus som brinner för er alla!
i övrigt... på semesterfronten inget nytt. Besked dröjer kanske till mitten av december, om jag förstod min chef rätt.
Allt för nu, hej svejs!
Först en historia från verkligheten, sedan en annan redogörelse.
* En riktig tupp-fight
Lunchtid, jag och mina tre övriga barnklubbskollegor har precis avslutat en lunch på restaurangen precis utanför hotellet där vi jobbar. I närheten hörs en tupp gala, och en av mina kollegor (en glad och förvirrad skåning) känner utmaningen. "kan han så kan väl jag", ungefär. Så en battle startas, kollegan svarar på tuppens galande, tuppen svarar igen, kollegan igen, tuppen, kollegan, tuppen, kollegan... och på 10 reser sig tuppen igen, i sista stund galer han igen och kampen fortsätter.. Under tiden håller jag på att dö av skratt över fånigheten i att battla i galande mot en tupp. Efter fem minuters galande ger tuppen upp, och min kollega vinner. Tur att det tog slut, men roligt var det!
* One night in Bangkok...nej just det, Phuket var det ju
Jag har haft en liten minisemester med två av ovanstående barnklubbskollegor. En tripp till Phuket och en natts boende på ett fint hotell. En skön båttur i onsdags eftermiddag tog oss från vår ö till Phuket, tog ungefär tre timmar. Därefter väntade en timmes taxitur till vårt hotell (ett av våra hotell, bokstavligt talat). Ett mycket trevligt hotell, fina rum och stor pool. Mötte en kollega från Phuket-teamet, en riktigt trevlig prick. Men det kändes lite konstigt att se en helt okänd person i vår uniform... Nåväl, vi fick tips om en bra restaurang i närheten, så efter att ha fräschat upp oss tog vi en kort promenad dit. Och vilken restaurang! Snacka om god mat! En svenskägd restaurang och vi åt jättegod kyckling med potatisgratäng, utsökt gott! (och med thai-mått mätt riktigt dyrt, men vad sjutton...vi var ju på semester!) En drink och en efterrätt blev det också innan vi beslutade oss för att åka in till Patong för att träffa våra gamla kollegor. Tuk-tuk/taxi-färd och sedan var vi mitt i nöjeslivets Patong, på Bangla Road. Barer, nattklubbar, restauranger, allting mixat och så totalt annorlunda från vår fridfulla ö. Nåväl, på en rockbar träffade jag min finska favoritkollega från GC. Overkligt att ses efter en månad, på andra sidan jorden! Men riktigt kul och vi gick till ett annat ställe för att kunna prata i lite lugnare miljö. Mysigt värre!
Efter nån timme återförenades jag med mina kollegor, på en bar som...ja...hur ska jag skriva...som inte var riktigt min stil. Eller åtminstone inte vad som försiggick. What happens in Phuket, stays in Phuket... Unga thai-flickor, äldre män...usch.
Nåväl, kvällen blev inte jättesen, så runt kl 1 var vi tillbaka på vårt hotell. Frågan som receptionisten fick av oss var nog inte den vanligaste vid den tidpunkten. "Finns det någon klinik i närheten? ...nej inte nu, imorgon, vi vill ha vaccin..." Haha! Tja, vi fick iallafall ett besked om en klinik och nöjda med det gick vi tillbaka till våra rum. En god natts sömn i skön säng.
Torsdagmorgon gick alarmet igång kl 7, för ett morgondopp i poolen. Man måste ju passa på när man har möjlighet! Sedan frukostbuffé med mängder av saker: rostbröd, bakverk, frukt, juice, flingor, yoghurt (som smakade som om någon hade blandat ut den med vispad grädde, väldigt konstigt!)... Det kändes som om magen stod i åtta hörn efter det.
Så kom en av resans viktigaste uppdrag: Fixa vaccin för andra vaccinationen (för inte är det så enkelt att en vaccination räcker, nej, man måste ta flera gånger...). Vi hittade till kliniken, men det visade sig att de inte hade något vaccin. Sjukhus i Phuket var man tvungen att ta sig till. (ja, just det. Vår ö är så eftersatt att den inte har vaccin o sånt, så man är tvungen att ta sig härifrån) Suck. Så då blev det shopping istället. Inte för mig, jag hittade inget men istället betalade jag åt mina kollegor, varav den ena hade slut på kontanter och var på jakt efter en bankomat, och den andra hade lämnat kortet hemma. Smart...
Tillbaka till hotellet, checka ut och hitta en taxi som kunde köra oss tillbaka till hamnen. och eftersom vi hade ett pris från ditresan, ville vi givetvis inte betala mer än det på vägen tillbaka. Så vi nobbade ett bud och letade oss fram till en taxi som föreslog det vi ville betala. Nice! I hamnen blev det lunch innna ombordstigning. Upp på soldäck, sova på golvet. I solen (lite lagom oklokt, men vi hade vatten till hands), så när vi kom tillbaka hade jag riktigt snygga linjer efter linnet... Får sola bort dem så fort jag kan.
När vi kom tillbaka till vår ö igen låg ett paket och väntade på mig på kontoret. Spännande, jag visste att det var något speciellt. Visade sig vara en värmeljushållare formad som jordklotet, att lysa för alla nära och långt borta. Fin present från mamma.
Så ni ska veta allihopa att långt borta i Thailand finns ett ljus som brinner för er alla!
i övrigt... på semesterfronten inget nytt. Besked dröjer kanske till mitten av december, om jag förstod min chef rätt.
Allt för nu, hej svejs!
En månad i Thailand - några historier från verkligheten
Nu har jag varit i Thailand en månad - hujedamig vad tiden går fort!
Jag har ett antal små historier från min så kallade verklighet, tänkte ta några av dem ikväll:
* Korridorsliv a'la reseledare
Som jag tidigare skrivit bor vi (nästan) hela teamet i ett guesthouse, alla i samma korridor. Ni som bott i studentkorridor vet hur det är, och det är lite samma känsla här bortsett från att vi inte har något kök eller samlingsrum. Därför blir det lätt att man bara helt plötsligt (eller planerat) hamnar i någon annans rum och exempelvis tittar på film. Utan kudde blir det obekvämt, därför tar jag med min kudde. Sedan när filmen är slut och det är dags att gå tillbaka, då har jag inte en tanke på att ta tillbaka kudden. En gång kom min kollega och knackade på dörren och undrade om jag inte glömt något... och senast häromdagen kom jag tillbaka till mitt rum, tittade på sängen och konstaterade att något saknades... Ooops! Bara att gå tillbaka igen...
* Att vara laglig arbetare, eller en "alien worker"
För att få jobba i Thailand måste man ha ett arbetstillstånd. Fram tills igår var jag "olaglig" arbetare, men det löstes genom att jag och fyra till packade in oss i en bil och åkte 2,5 timmar för att komma till den myndighet som fixar arbetstillstånden. Medan vi satt och väntade såg jag en skylt som sa " Work permit/Alien worker". Kunde inte låta bli att le lite. Som om vi skulle vara rymdvarelser typ... "wo-o, I'm an alien, I'm a legal alien..."
och sen, när vi fick arbetstillstånden i våra händer. Jösses, vilka bilder! Vi ser inte kloka ut någon av oss! Av någon anledning får man inte visa minsta lilla hudbit från nedre halsen och neråt, så på korten har vi fått inmanipulerat kostymöverdelar som är allt annat än vackra. Stora skratt där...
och en till ska jag nog kunna klämma in... det får bli en historia från barnklubben:
* Likheten mellan en reparation och en reception
Vi skulle gå på skattjakt, och hade fått en ledtråd som barnen förstår leder till receptionen. Ett av barnen (6 år) har dock fått det om bakfoten och utbrister: "jag vet, det är reparationen vi ska till". Svårt att hålla sig för skratt då, men inte någon av barnen har uppmärksammat felaktigheten. Så sött!
Så... tills nästa gång sparar jag historien om Tupp-galar-duellen.
Och imorgon ska jag och två andra till Phuket, historen om det får ni också i nästa inlägg.
Hej svejs!
Jag har ett antal små historier från min så kallade verklighet, tänkte ta några av dem ikväll:
* Korridorsliv a'la reseledare
Som jag tidigare skrivit bor vi (nästan) hela teamet i ett guesthouse, alla i samma korridor. Ni som bott i studentkorridor vet hur det är, och det är lite samma känsla här bortsett från att vi inte har något kök eller samlingsrum. Därför blir det lätt att man bara helt plötsligt (eller planerat) hamnar i någon annans rum och exempelvis tittar på film. Utan kudde blir det obekvämt, därför tar jag med min kudde. Sedan när filmen är slut och det är dags att gå tillbaka, då har jag inte en tanke på att ta tillbaka kudden. En gång kom min kollega och knackade på dörren och undrade om jag inte glömt något... och senast häromdagen kom jag tillbaka till mitt rum, tittade på sängen och konstaterade att något saknades... Ooops! Bara att gå tillbaka igen...
* Att vara laglig arbetare, eller en "alien worker"
För att få jobba i Thailand måste man ha ett arbetstillstånd. Fram tills igår var jag "olaglig" arbetare, men det löstes genom att jag och fyra till packade in oss i en bil och åkte 2,5 timmar för att komma till den myndighet som fixar arbetstillstånden. Medan vi satt och väntade såg jag en skylt som sa " Work permit/Alien worker". Kunde inte låta bli att le lite. Som om vi skulle vara rymdvarelser typ... "wo-o, I'm an alien, I'm a legal alien..."
och sen, när vi fick arbetstillstånden i våra händer. Jösses, vilka bilder! Vi ser inte kloka ut någon av oss! Av någon anledning får man inte visa minsta lilla hudbit från nedre halsen och neråt, så på korten har vi fått inmanipulerat kostymöverdelar som är allt annat än vackra. Stora skratt där...
och en till ska jag nog kunna klämma in... det får bli en historia från barnklubben:
* Likheten mellan en reparation och en reception
Vi skulle gå på skattjakt, och hade fått en ledtråd som barnen förstår leder till receptionen. Ett av barnen (6 år) har dock fått det om bakfoten och utbrister: "jag vet, det är reparationen vi ska till". Svårt att hålla sig för skratt då, men inte någon av barnen har uppmärksammat felaktigheten. Så sött!
Så... tills nästa gång sparar jag historien om Tupp-galar-duellen.
Och imorgon ska jag och två andra till Phuket, historen om det får ni också i nästa inlägg.
Hej svejs!
Det lokala djurlivet
Jag har tidigare berättat om elefanter och apor, nu går jag vidare till nästa del av djurlivet. Och dagens djursläkte är insekter.
Mina ben är fullkomligt översvämmade av myggbett. Det ser nästan ut som om jag har pesten eller något åt det hållet. Men lugn, det finns inte malaria här. Hursomhelst, det kliar jättemycket och jag försöker med all tankekraft och god vilja att låta bli att klia på dem för då blir det bara värre. Jag lyckas inte så bra med det.
Jag förstår dock att myggorna trivs här. Det är varmt och skönt, regnskurar då och då så deras livsmiljö hålls fuktig, det blåser inte jättemycket... Myggspray är nog en bra idé att införskaffa.
En annan insekt är en god vän från GC, eller nja, en god vän är det nog inte. Det är iallafall kackerlackan. Jag har sett två exemplar (som jag kommer ihåg nu), senast häromkvällen såg jag en riktigt stor kackerlacka, säkert 7 cm, som flög (!) och satte sig alldeles i närheten innan den flög vidare. Huu. Jag har tidigare hört att de kan flyga, men inte trott riktigt på det eftersom jag inte sett det med egna ögon. Men nu vet jag, nästan alltför väl, att de kan flyga. Usch!
Myror är också ett "mysigt" djur, de finns överallt i många olika storleksvarianter. Från 3-5 mm till 1,5 cm. Ser man en kan man vara säker på att det snart kommer flera. Och jag har lärt mig att det är en dålig idé att ha en öppen cashewnöt-påse liggande framme. Myrorna hittar dit fort som attan.
Så nu vet ni vilka mysiga djur jag umgås med här. Avundsjuk, någon?
Till sist: Jag har lämnat in min semesteransökan. Förhoppningsvis blir det första halvan av mars. Jag håller tummarna! Och givetvis skriver jag när jag vet mer.
Mina ben är fullkomligt översvämmade av myggbett. Det ser nästan ut som om jag har pesten eller något åt det hållet. Men lugn, det finns inte malaria här. Hursomhelst, det kliar jättemycket och jag försöker med all tankekraft och god vilja att låta bli att klia på dem för då blir det bara värre. Jag lyckas inte så bra med det.
Jag förstår dock att myggorna trivs här. Det är varmt och skönt, regnskurar då och då så deras livsmiljö hålls fuktig, det blåser inte jättemycket... Myggspray är nog en bra idé att införskaffa.
En annan insekt är en god vän från GC, eller nja, en god vän är det nog inte. Det är iallafall kackerlackan. Jag har sett två exemplar (som jag kommer ihåg nu), senast häromkvällen såg jag en riktigt stor kackerlacka, säkert 7 cm, som flög (!) och satte sig alldeles i närheten innan den flög vidare. Huu. Jag har tidigare hört att de kan flyga, men inte trott riktigt på det eftersom jag inte sett det med egna ögon. Men nu vet jag, nästan alltför väl, att de kan flyga. Usch!
Myror är också ett "mysigt" djur, de finns överallt i många olika storleksvarianter. Från 3-5 mm till 1,5 cm. Ser man en kan man vara säker på att det snart kommer flera. Och jag har lärt mig att det är en dålig idé att ha en öppen cashewnöt-påse liggande framme. Myrorna hittar dit fort som attan.
Så nu vet ni vilka mysiga djur jag umgås med här. Avundsjuk, någon?
Till sist: Jag har lämnat in min semesteransökan. Förhoppningsvis blir det första halvan av mars. Jag håller tummarna! Och givetvis skriver jag när jag vet mer.
Kick off!
I måndags var det dags för säsongens kickoff. I korthet:
5-stjärnigt hotell. Kvällsbad/vattenvolleyboll. Möte. God middag. Mysig barstund. Båttur med vind i håret. Bad och slapp vid paradisstrand. Varanskådning.
Mmmm, det var ett härligt dygn. Tillsammans med övriga destinationsteamet och ett gäng från vårt flygbolag hade vi en inspirerande och skön kickoff. Inte helt dumt att få bo på femstjärnigt hotell, få massa gratis mat (middag och frukost, me like!) och njuta av sol och bad på en paradisstrand. Turkost vatten, väldigt ljus sand och djungel precis bakom. Och för alla som har tittat på Robinson: Jag har sett flera livslevande varaner, på så kort avstånd som ett par meter! Fascinerande varelser det där.
Laddade till tänderna färdades vi tillbaka till vår ö, hem ljuva hem.
Och idag har jag spelat brännboll för första gången på jag vet inte hur länge. (kanske förra sommaren på Rosta-fältet...eller när det nu var...) Det var riktigt skoj!
Och vet ni vad, hela teamet ska få något uppsytt som en present från det skrädderi vi samarbetar med. Så en helt ny klänning är på gång, ska på första provning ikväll. Spännande spännande!
Hej svejs från landet-långt-borta!
Håll till vänster, och ta av dig skorna!
...för Guds, nej jag menar Buddhas, skull..
(varning för ännu ett mastodontinlägg! Jag kanske borde börja uppdatera oftare istället...)
Hursomhelst. Thailand är ett vänstertrafikerat land. Det märks framförallt i trafiken, men faktiskt även på flygplatser. I Bangkok åkte jag på en platt rulltrappa (heter det rullband då?), och reflekterade först inte över vilken sida som gick i respektive riktning, det blev tydligare på Krabi flygplats när jag skulle åka "normal" rulltrappa. Istället för att åka neråt/framåt i den högra trappan, blev det vänster. Lite lagom förvirrat. :)
Och bilkörning... Snacka om märkligt att sitta i vänster framsäte utan att köra bilen. Ännu märkligare att sitta till höger och faktiskt köra bilen. Ja, jag har kört bil i vänstertrafik, i Thailand. Det ni! Känns nästan som att köra leksaksbil, när man sitter på fel sida av bilen, kör automatväxlat (slippa tänka på koppling, jääj!) och dessutom på "fel" sida vägen. Hur mycket mer kan bli annorlunda?!
Nästa del i rubriken får sin förklaring nu:
Här i Thailand är det många buddhister. De tror bland annat att man när man är ute och går kan trampa på onda andar, och om man har på sig skorna när man går in i någons hus så kan den onda anden följa med in och på så vis drabbas huset av olycka. Istället tar man av sig skorna, överallt typ. Vårt kontor, vissa restauranger, spacenter, hotellrum...ja, överallt känns det som. Och i de flesta fall känns det så bra, så ödmjukt och vänligt på nått vis. Men ibland, när jag har jobbiga skor som måste knytas eller fixas till, då tänker jag att "aaaahhh, jag blir galen!". Men överlag, mycket trevlig gest!
Apropå buddhism så har de utanför sina hus ett litet, litet andehus, där alla onda andar får bo istället för i bostadshuset. Ett vackert andehus som hela tiden måste vara finare än bostadshuset. Annars kanske de onda andarna flyttar in i huset och ställer till med olycka. Dessa andehus är verkligen riktigt fina, thailändarna lägger ner mycket omsorg på dem (vad det verkar, enligt min uppfattning).
Jag ber om ursäkt för de långa perioderna mellan inläggen, men här händer det så mycket hela tiden. Har helt enkelt inte tid att skriva så ofta. En sak till att nämna i det här inlägget, är utflykten som gjordes i måndags med vår samarbetspartner inom dykning/snorkling. Vi åkte ut, hela teamet plus två från ett annat företag och en som drev en "egen" resort, för att snorkla och upptäcka lite annat än bara vår ö. Det började med regn, regn, regn men övergick i solsken och underbart väder! Första stoppet var vid en grotta, Emerald cave, där vi simmade i tåg genom smaragdgrönt vatten genom grottan och kom ut i en vidunderligt vacker lagun, helt otroligt! Där väntade en teamövning: Med toapappersfyllda cyklop skulle vi bilda en kvadrat av ett rep, utan att se något och utan att släppa repet. Riktigt kul, och ännu roligare måste det varit att titta på! :)
Nästa stopp var ett snorklingsstopp vid ett korallrev. Och vilken upplevelse! Som att simma i ett gigantiskt akvarium med färgglada fiskar och koraller. Varmt o skönt i vattnet dessutom.
Sedan blev jag rejält sjösjuk, så färden till nästa stopp (Koh Ngai om jag inte minns fel) var allt annat än mysig. Nåväl, jag överlevde och väl framme med fast mark under fötterna kunde även jag njuta av lunchen. Stranden vi befann oss på var väldigt lik en paradisstrand. Ljus, nästan vit sand, turkost vatten, solsken...kan inte bli mycket bättre! Så efter ytterligare två teamövningar, kunde vi inte motstå frestelsen längre. Sprang ner i vattnet och plaskade, flöt, simmade runt. Living the dream!
Därefter en kort tur till sista snorklingsstoppet. Här blev det en liten tävling mellan de två lag som hade bildats under dagen. Uppdraget: hitta fem bestämda arter på snabbast möjliga tid! (maxtid 60 min) Mitt lag var riktigt effektiva och fann alla hyfsat fort. Inte så mycket min förtjänst, men sedan när jag snorklade runt i lugn o ro hittade även jag flera av fiskarna.
Till sist återstod bara hemfärden. Allt annat än mysig för min del. Visserligen började den bra, med vatten och solnedgång och riktigt mysigt, men sedan skulle vi titta på film i ett instängt rum medan vågorna gungade båten. Varmt och gungigt blev inte riktigt rätt kombo. Så det sjösjukepiller jag fick efter filmen kom upp fortare än det kom ner, typ. Resten av resan låg jag på akterdäck och vilade.
Men det jag tar med mig från den snorklingsturen, är alla vackra fiskar, stranden vi badade vid, grottan...ja, helt enkelt det braiga. Och vilka fantastiska guider/instruktörer det var på båten! Flera av dem visade att de brydde sig och ville att jag skulle må bättre, sånt är så skönt!
Nu har säsongen börjat på riktigt. Våra första gäster har anlänt och därmed har barnklubbarna öppnat! Tjoho! och det är sååååå kul att vara igång!!! We're gonna be the best team!
Tjipp å hej, leverpastej!
Hoppas ni inte fryser alltför mycket i Sverige, jag skickar med några grader härifrån! :)
Bland elefanter, apor och mangroveträd
De senaste dagarnas upplevelser i korthet:
* Jag har ridit elefant, typ mitt i djungeln. En upplevelse vill jag lova! Efteråt fick vi mata elefanterna med banan, häftigt att se!
* Samma utflykt åkte vi även sk longtail-båt mitt i ett mangrove-område (träd som växer i vattnet, typ) och matade apor som blev helvilda av de bananbitar som bjöds. De hoppade tillochmed ombord på båten, varpå en teamkollega blev jätteskraj och nästan satte sig i knät på vår TM. Haha! :)
* Idag paddlade vi kajak i ovan nämnda mangrove-område, flera timmar i både gassande sol och halvmolnigt. Lång tur som garanterat kommer kännas av imorgon. Har knappt suttit i en kajak/kanot på flera flera år, så det var en intressant upplevelse.
* Vårt team är som en jukebox, enligt vår TM. Det räcker att någon säger ett ord eller två, så börjar det sjungas på en låt förknippad till ordet eller ämnet. Och det är riktigt kul att vara så multinationella som vi är här. Vi började sjunga "En helt ny värld" på svenska, varpå vår danska kollega fortsätter på danska och hela teamet brister ut i ett hjärtligt skratt över hur konstigt det låter. Och det fick vi igen sen, när vi sjöng en annan låt på svenska. Ja, så underbart det är med sång.
Ja...jag lever livet. Eller som vi säger här: Living the D-R-E-A-M!
Massor av solskenskramar till er alla!
