Thailand i halvtid
... eller Burma t/r
... eller Varning för blondinen på vägen
... eller Vem är blond? Jag?
... eller Ständigt detta papperstrassel
Ja då var resan till Burma (för att förlänga visum) avklarad. Nya stämplar i passet, nu får jag vara kvar i Thailand ytterligare 90 dagar. Vilken tur jag har!
Nåväl, resan började i torsdags kväll, jag och min kollega packade in oss i bilen och körde mot övernattningsstaden. Två bilfärjor skulle passeras och vid den andra började jag tro att solen har blekt mitt hår lite väl mycket. När jag skulle starta bilen efter överfarten så ville den inte vara med längre. Vad tusan, tänker jag, varför vill den inte? Vrider om nyckeln igen och igen och igen, den vill fortfarande inte starta. Så när thai-männen vinkar fram oss slänger jag ut med armarna lite uppgivet "can not, not working". De kommer fram till bilen och undrar om det möjligtvis är en automatväxlad bil. Jodå, det är det ju. Han pekar mot växelspaken och då går det upp ett ljus för mig. Ah, fel "växel" i, drive istället för parking! Inte konstigt att det inte funkar... Stor skrattsalva från mig och kollegan, skrattar hela vägen av färjan och nån kilometer till. Blond, vem då?
Hursomhelst, vi kom fram till övernattningsstället, fick ett litet rum utan fönster och utan balkong, i princip bara en säng, ett kylskåp, ett litet badrum... Och det luktade pyton. Men men, vi skulle ju bara sova där, 6 timmar senare var det avfärd mot Burma.
Något trötta lämnar vi rummet och sätter kurs mot den väntande minibussen (japp, en hel minibuss för oss själva, nice!). Sova sova sova, och lyssna på soft musik i lånad iPod. Drygt fyra timmar senare är vi framme vid "gränsen" och vi ska med en båt till en burmesisk ö. Först passkontroll och departure-stämpel i passet, lämna departure-kort, kopiera passet (5 bath, pay 5 bath!) och av en oförklarlig anledning växla till/köpa 10 dollar. Dollar har nog de mest leksaksaktiga sedlarna, vill jag påstå... Därefter longtail-båt (500 bath, pay 500 bath!) till ön, av båten och upp till passkontroll igen, nya stämplar (stay long or go back today? - go back today) och sedan båt tillbaka. Men inte utan att de försökte sälja cigaretter och whiskey till oss (cheap, cheap!). Men nej, vi tog båten tillbaka direkt. Där väntade ifyllande av arrival-card, och jag blir helt störd på dessa papper. Adress i Thailand, jag vet inte vad det är för adress hit, men det vägrar passkontrollsmännen att gå med på, de bara hänvisar till det exempel som finns på väggen. Suck suck suck. Till slut funkade det dock och jag kunde återvända in i Thailand. Hurra!
Tillbaka till minibussen och färd tillbaka till stan där vi hade vår bil. Matpaus på en viss fastfood-restaurang, aldrig förr har snabbmat varit så gott!
Sedan fortsatte färden till vår älskade ö, det är alltid lika skönt att komma hem hit efter ett äventyr. 24 timmar efter att vi startade var vi tillbaka igen. Heja!
Snart sovdags, sömnig semesterguide slumrar strax. Snark!
... eller Varning för blondinen på vägen
... eller Vem är blond? Jag?
... eller Ständigt detta papperstrassel
Ja då var resan till Burma (för att förlänga visum) avklarad. Nya stämplar i passet, nu får jag vara kvar i Thailand ytterligare 90 dagar. Vilken tur jag har!
Nåväl, resan började i torsdags kväll, jag och min kollega packade in oss i bilen och körde mot övernattningsstaden. Två bilfärjor skulle passeras och vid den andra började jag tro att solen har blekt mitt hår lite väl mycket. När jag skulle starta bilen efter överfarten så ville den inte vara med längre. Vad tusan, tänker jag, varför vill den inte? Vrider om nyckeln igen och igen och igen, den vill fortfarande inte starta. Så när thai-männen vinkar fram oss slänger jag ut med armarna lite uppgivet "can not, not working". De kommer fram till bilen och undrar om det möjligtvis är en automatväxlad bil. Jodå, det är det ju. Han pekar mot växelspaken och då går det upp ett ljus för mig. Ah, fel "växel" i, drive istället för parking! Inte konstigt att det inte funkar... Stor skrattsalva från mig och kollegan, skrattar hela vägen av färjan och nån kilometer till. Blond, vem då?
Hursomhelst, vi kom fram till övernattningsstället, fick ett litet rum utan fönster och utan balkong, i princip bara en säng, ett kylskåp, ett litet badrum... Och det luktade pyton. Men men, vi skulle ju bara sova där, 6 timmar senare var det avfärd mot Burma.
Något trötta lämnar vi rummet och sätter kurs mot den väntande minibussen (japp, en hel minibuss för oss själva, nice!). Sova sova sova, och lyssna på soft musik i lånad iPod. Drygt fyra timmar senare är vi framme vid "gränsen" och vi ska med en båt till en burmesisk ö. Först passkontroll och departure-stämpel i passet, lämna departure-kort, kopiera passet (5 bath, pay 5 bath!) och av en oförklarlig anledning växla till/köpa 10 dollar. Dollar har nog de mest leksaksaktiga sedlarna, vill jag påstå... Därefter longtail-båt (500 bath, pay 500 bath!) till ön, av båten och upp till passkontroll igen, nya stämplar (stay long or go back today? - go back today) och sedan båt tillbaka. Men inte utan att de försökte sälja cigaretter och whiskey till oss (cheap, cheap!). Men nej, vi tog båten tillbaka direkt. Där väntade ifyllande av arrival-card, och jag blir helt störd på dessa papper. Adress i Thailand, jag vet inte vad det är för adress hit, men det vägrar passkontrollsmännen att gå med på, de bara hänvisar till det exempel som finns på väggen. Suck suck suck. Till slut funkade det dock och jag kunde återvända in i Thailand. Hurra!
Tillbaka till minibussen och färd tillbaka till stan där vi hade vår bil. Matpaus på en viss fastfood-restaurang, aldrig förr har snabbmat varit så gott!
Sedan fortsatte färden till vår älskade ö, det är alltid lika skönt att komma hem hit efter ett äventyr. 24 timmar efter att vi startade var vi tillbaka igen. Heja!
Snart sovdags, sömnig semesterguide slumrar strax. Snark!
Kommentarer
Postat av: Pappsen
Hej där!!
Nyss hemkommen från husvagnen i dag var det "bara" -4 men vilken vind istället brrrr .. Men du vad jobbigt det lät med resan bara för att kunna vara ett tag till... Ha det gott kramis
Trackback
