En månad i Thailand - några historier från verkligheten
Nu har jag varit i Thailand en månad - hujedamig vad tiden går fort!
Jag har ett antal små historier från min så kallade verklighet, tänkte ta några av dem ikväll:
* Korridorsliv a'la reseledare
Som jag tidigare skrivit bor vi (nästan) hela teamet i ett guesthouse, alla i samma korridor. Ni som bott i studentkorridor vet hur det är, och det är lite samma känsla här bortsett från att vi inte har något kök eller samlingsrum. Därför blir det lätt att man bara helt plötsligt (eller planerat) hamnar i någon annans rum och exempelvis tittar på film. Utan kudde blir det obekvämt, därför tar jag med min kudde. Sedan när filmen är slut och det är dags att gå tillbaka, då har jag inte en tanke på att ta tillbaka kudden. En gång kom min kollega och knackade på dörren och undrade om jag inte glömt något... och senast häromdagen kom jag tillbaka till mitt rum, tittade på sängen och konstaterade att något saknades... Ooops! Bara att gå tillbaka igen...
* Att vara laglig arbetare, eller en "alien worker"
För att få jobba i Thailand måste man ha ett arbetstillstånd. Fram tills igår var jag "olaglig" arbetare, men det löstes genom att jag och fyra till packade in oss i en bil och åkte 2,5 timmar för att komma till den myndighet som fixar arbetstillstånden. Medan vi satt och väntade såg jag en skylt som sa " Work permit/Alien worker". Kunde inte låta bli att le lite. Som om vi skulle vara rymdvarelser typ... "wo-o, I'm an alien, I'm a legal alien..."
och sen, när vi fick arbetstillstånden i våra händer. Jösses, vilka bilder! Vi ser inte kloka ut någon av oss! Av någon anledning får man inte visa minsta lilla hudbit från nedre halsen och neråt, så på korten har vi fått inmanipulerat kostymöverdelar som är allt annat än vackra. Stora skratt där...
och en till ska jag nog kunna klämma in... det får bli en historia från barnklubben:
* Likheten mellan en reparation och en reception
Vi skulle gå på skattjakt, och hade fått en ledtråd som barnen förstår leder till receptionen. Ett av barnen (6 år) har dock fått det om bakfoten och utbrister: "jag vet, det är reparationen vi ska till". Svårt att hålla sig för skratt då, men inte någon av barnen har uppmärksammat felaktigheten. Så sött!
Så... tills nästa gång sparar jag historien om Tupp-galar-duellen.
Och imorgon ska jag och två andra till Phuket, historen om det får ni också i nästa inlägg.
Hej svejs!
Jag har ett antal små historier från min så kallade verklighet, tänkte ta några av dem ikväll:
* Korridorsliv a'la reseledare
Som jag tidigare skrivit bor vi (nästan) hela teamet i ett guesthouse, alla i samma korridor. Ni som bott i studentkorridor vet hur det är, och det är lite samma känsla här bortsett från att vi inte har något kök eller samlingsrum. Därför blir det lätt att man bara helt plötsligt (eller planerat) hamnar i någon annans rum och exempelvis tittar på film. Utan kudde blir det obekvämt, därför tar jag med min kudde. Sedan när filmen är slut och det är dags att gå tillbaka, då har jag inte en tanke på att ta tillbaka kudden. En gång kom min kollega och knackade på dörren och undrade om jag inte glömt något... och senast häromdagen kom jag tillbaka till mitt rum, tittade på sängen och konstaterade att något saknades... Ooops! Bara att gå tillbaka igen...
* Att vara laglig arbetare, eller en "alien worker"
För att få jobba i Thailand måste man ha ett arbetstillstånd. Fram tills igår var jag "olaglig" arbetare, men det löstes genom att jag och fyra till packade in oss i en bil och åkte 2,5 timmar för att komma till den myndighet som fixar arbetstillstånden. Medan vi satt och väntade såg jag en skylt som sa " Work permit/Alien worker". Kunde inte låta bli att le lite. Som om vi skulle vara rymdvarelser typ... "wo-o, I'm an alien, I'm a legal alien..."
och sen, när vi fick arbetstillstånden i våra händer. Jösses, vilka bilder! Vi ser inte kloka ut någon av oss! Av någon anledning får man inte visa minsta lilla hudbit från nedre halsen och neråt, så på korten har vi fått inmanipulerat kostymöverdelar som är allt annat än vackra. Stora skratt där...
och en till ska jag nog kunna klämma in... det får bli en historia från barnklubben:
* Likheten mellan en reparation och en reception
Vi skulle gå på skattjakt, och hade fått en ledtråd som barnen förstår leder till receptionen. Ett av barnen (6 år) har dock fått det om bakfoten och utbrister: "jag vet, det är reparationen vi ska till". Svårt att hålla sig för skratt då, men inte någon av barnen har uppmärksammat felaktigheten. Så sött!
Så... tills nästa gång sparar jag historien om Tupp-galar-duellen.
Och imorgon ska jag och två andra till Phuket, historen om det får ni också i nästa inlägg.
Hej svejs!
Kommentarer
Postat av: Pappsen
Vad kul ni verkar ha det här är det mest regn just nu... ha det gott kramis
Trackback
