Plötsligt händer det

I'm so lucky, lucky

På riktigt. Det är helt galet. Ett av jobbställena jag har sökt jobb på ringde idag och ville att jag skulle komma på intervju. Och detta är ett av mina önskeställen, ett jobb jag verkligen vill ha! Så gissa vem som är gladast på Rhodos idag?!

Så ikväll har jag spenderat en hel del tid på diverse olika flygsajter för att se om det är möjligt att ta sig till Sverige när de vill, och om det är ekonomiskt möjligt. Och ja, nog går det att komma undan relativt billigt. Men OJ, vilka konstiga reseförslag man kan få! Antingen kan man få sitta en hel natt på Atens flygplats, eller nästan ett dygn på Kastrup (sisådär 18 timmar kanske...). Helt galet!
Men en sväng till Sverige blir det, även om det blir en kort sådan. Nerresan är bokad och klar, sjukt billigt blev det vill jag lova. Ska boka åt andra hållet imorgon, ska bara dubbelkolla lite först.

oooooh, vad spännande!

Wo-oh-oh-oh
Shine, shine like a star
oh-oh-oh-oh
like the star that you are

Tryck på knappen nu så slipper du panik!

...eller nått. Jag vet inte riktigt. (för er oinsatta: rubriken kommer från en spexlåt, ur "JFK" - Örebrospexet 04)

Under två veckor i Sverige snurrade tankarna på högvarv - söka en säsong till eller inte? Har tänkt flera gånger under säsongen att nu kan jag det här, är lite trött på det här livet, vill hem till familj o vänner. Samtidigt som det är så fantastiskt underbart när man har helmysiga barn i klubben och får vänliga ord och uppskattande kommentarer från föräldrar och övriga gäster.
Det var inget lätt beslut att ta, men till slut, när jag hade kommit tillbaka ner hit till Rhodos så kände jag ändå att det var dags.
Vid datorn, sent på söndagkvällen knattrade jag in bokstäverna som motiverade beslutet och så tryckte jag på knappen. Men hjälp, vad mycket ångest jag hade! Man kan ju inte bara säga tack o hej sådär! (hrrm, det har jag väl gjort förut...) Och när jag väl hade tryckt på knappen, när det inte längre fanns någon återvändo, då...blev det lite tomt i själen och jag gick hem, grubblandes över om jag verkligen gjorde rätt.

Men jo, det var rätt beslut. Jag vill hem till Sverige igen, och jag ser framemot att möta hösten och vintern tillsammans med er, familj o vänner.
Kanske, kanske får jag en vinter med snö, kyla och skidåkning. Bollen är kastad...

Någon som har ett jobb och en bostad över? ;)

9 veckor kvar tills vi stänger ner...shit, det är inte lång tid kvar!

Värmechock!

Så var semestern slut för denna gång. Tusen tack till alla er som har gjort mina två veckor till en fantastisk semestertid!

Och jag blir glad över att man kan lita på den svenska sommaren, på flera sätt. Det var precis så grönt och vackert i naturen som jag hade förväntat mig, det kom en och annan regnskur och det var lite lagom varmt/svalt. Kan inte bli bättre!

Imorses var det tidig uppgång, 03:10 gick alarmet igång så att jag skulle hinna till flyget. (tack mamma för skjutsen!) Trött, tröttare, Rebecka. Ungefär. Halvsov på planet..
Väl framme sa nån av flygpersonalen att "värme kommer ni inte att sakna under semestern" och det var så sant! Det är helt galet varmt härnere, jag höll på att rinna bort när jag gick för att äta lunch. Hörde av en kollega att det hade varit 43 grader i skuggan igår, puh!
Så efter lunchen gick jag ner till stranden. Medelhavet har fortfarande inte blivit för varmt, men det var inte riktigt avsvalkande heller. Orkade med drygt en timme innan det blev för varmt, gick istället hem och packade upp väskorna. Heja mig, så duktig jag är! Har aldrig förut packat upp så fort...

Nu har jag bänkat mig vid internet på min alldeles sprillans nya laptop! Ett av alla inköp under semestern...

Imorgon väntar jobb igen, känns jättemärkligt. Känns som om det var evigheter sedan sist.

och så ska det stora beslutet tas...huva.

RSS 2.0