Håll till vänster, och ta av dig skorna!
...för Guds, nej jag menar Buddhas, skull..
(varning för ännu ett mastodontinlägg! Jag kanske borde börja uppdatera oftare istället...)
Hursomhelst. Thailand är ett vänstertrafikerat land. Det märks framförallt i trafiken, men faktiskt även på flygplatser. I Bangkok åkte jag på en platt rulltrappa (heter det rullband då?), och reflekterade först inte över vilken sida som gick i respektive riktning, det blev tydligare på Krabi flygplats när jag skulle åka "normal" rulltrappa. Istället för att åka neråt/framåt i den högra trappan, blev det vänster. Lite lagom förvirrat. :)
Och bilkörning... Snacka om märkligt att sitta i vänster framsäte utan att köra bilen. Ännu märkligare att sitta till höger och faktiskt köra bilen. Ja, jag har kört bil i vänstertrafik, i Thailand. Det ni! Känns nästan som att köra leksaksbil, när man sitter på fel sida av bilen, kör automatväxlat (slippa tänka på koppling, jääj!) och dessutom på "fel" sida vägen. Hur mycket mer kan bli annorlunda?!
Nästa del i rubriken får sin förklaring nu:
Här i Thailand är det många buddhister. De tror bland annat att man när man är ute och går kan trampa på onda andar, och om man har på sig skorna när man går in i någons hus så kan den onda anden följa med in och på så vis drabbas huset av olycka. Istället tar man av sig skorna, överallt typ. Vårt kontor, vissa restauranger, spacenter, hotellrum...ja, överallt känns det som. Och i de flesta fall känns det så bra, så ödmjukt och vänligt på nått vis. Men ibland, när jag har jobbiga skor som måste knytas eller fixas till, då tänker jag att "aaaahhh, jag blir galen!". Men överlag, mycket trevlig gest!
Apropå buddhism så har de utanför sina hus ett litet, litet andehus, där alla onda andar får bo istället för i bostadshuset. Ett vackert andehus som hela tiden måste vara finare än bostadshuset. Annars kanske de onda andarna flyttar in i huset och ställer till med olycka. Dessa andehus är verkligen riktigt fina, thailändarna lägger ner mycket omsorg på dem (vad det verkar, enligt min uppfattning).
Jag ber om ursäkt för de långa perioderna mellan inläggen, men här händer det så mycket hela tiden. Har helt enkelt inte tid att skriva så ofta. En sak till att nämna i det här inlägget, är utflykten som gjordes i måndags med vår samarbetspartner inom dykning/snorkling. Vi åkte ut, hela teamet plus två från ett annat företag och en som drev en "egen" resort, för att snorkla och upptäcka lite annat än bara vår ö. Det började med regn, regn, regn men övergick i solsken och underbart väder! Första stoppet var vid en grotta, Emerald cave, där vi simmade i tåg genom smaragdgrönt vatten genom grottan och kom ut i en vidunderligt vacker lagun, helt otroligt! Där väntade en teamövning: Med toapappersfyllda cyklop skulle vi bilda en kvadrat av ett rep, utan att se något och utan att släppa repet. Riktigt kul, och ännu roligare måste det varit att titta på! :)
Nästa stopp var ett snorklingsstopp vid ett korallrev. Och vilken upplevelse! Som att simma i ett gigantiskt akvarium med färgglada fiskar och koraller. Varmt o skönt i vattnet dessutom.
Sedan blev jag rejält sjösjuk, så färden till nästa stopp (Koh Ngai om jag inte minns fel) var allt annat än mysig. Nåväl, jag överlevde och väl framme med fast mark under fötterna kunde även jag njuta av lunchen. Stranden vi befann oss på var väldigt lik en paradisstrand. Ljus, nästan vit sand, turkost vatten, solsken...kan inte bli mycket bättre! Så efter ytterligare två teamövningar, kunde vi inte motstå frestelsen längre. Sprang ner i vattnet och plaskade, flöt, simmade runt. Living the dream!
Därefter en kort tur till sista snorklingsstoppet. Här blev det en liten tävling mellan de två lag som hade bildats under dagen. Uppdraget: hitta fem bestämda arter på snabbast möjliga tid! (maxtid 60 min) Mitt lag var riktigt effektiva och fann alla hyfsat fort. Inte så mycket min förtjänst, men sedan när jag snorklade runt i lugn o ro hittade även jag flera av fiskarna.
Till sist återstod bara hemfärden. Allt annat än mysig för min del. Visserligen började den bra, med vatten och solnedgång och riktigt mysigt, men sedan skulle vi titta på film i ett instängt rum medan vågorna gungade båten. Varmt och gungigt blev inte riktigt rätt kombo. Så det sjösjukepiller jag fick efter filmen kom upp fortare än det kom ner, typ. Resten av resan låg jag på akterdäck och vilade.
Men det jag tar med mig från den snorklingsturen, är alla vackra fiskar, stranden vi badade vid, grottan...ja, helt enkelt det braiga. Och vilka fantastiska guider/instruktörer det var på båten! Flera av dem visade att de brydde sig och ville att jag skulle må bättre, sånt är så skönt!
Nu har säsongen börjat på riktigt. Våra första gäster har anlänt och därmed har barnklubbarna öppnat! Tjoho! och det är sååååå kul att vara igång!!! We're gonna be the best team!
Tjipp å hej, leverpastej!
Hoppas ni inte fryser alltför mycket i Sverige, jag skickar med några grader härifrån! :)
Bland elefanter, apor och mangroveträd
De senaste dagarnas upplevelser i korthet:
* Jag har ridit elefant, typ mitt i djungeln. En upplevelse vill jag lova! Efteråt fick vi mata elefanterna med banan, häftigt att se!
* Samma utflykt åkte vi även sk longtail-båt mitt i ett mangrove-område (träd som växer i vattnet, typ) och matade apor som blev helvilda av de bananbitar som bjöds. De hoppade tillochmed ombord på båten, varpå en teamkollega blev jätteskraj och nästan satte sig i knät på vår TM. Haha! :)
* Idag paddlade vi kajak i ovan nämnda mangrove-område, flera timmar i både gassande sol och halvmolnigt. Lång tur som garanterat kommer kännas av imorgon. Har knappt suttit i en kajak/kanot på flera flera år, så det var en intressant upplevelse.
* Vårt team är som en jukebox, enligt vår TM. Det räcker att någon säger ett ord eller två, så börjar det sjungas på en låt förknippad till ordet eller ämnet. Och det är riktigt kul att vara så multinationella som vi är här. Vi började sjunga "En helt ny värld" på svenska, varpå vår danska kollega fortsätter på danska och hela teamet brister ut i ett hjärtligt skratt över hur konstigt det låter. Och det fick vi igen sen, när vi sjöng en annan låt på svenska. Ja, så underbart det är med sång.
Ja...jag lever livet. Eller som vi säger här: Living the D-R-E-A-M!
Massor av solskenskramar till er alla!
Resumé av Thai-livet
Hur ser livet ut här då?
Tja, en genomgång:
Boende
Bor i eget rum med eget badrum i ett hus tillsammans med mina kollegor, på hoppavstånd från kontoret. Jo, hoppar man ut från balkongen hamnar man nästan rakt på kontoret. Riktigt härligt! Aircondition på rummet, ett litet kylskåp men inga matlagningsmöjligheter. Men det är inget problem, det är löjligt billigt att äta ute.
Kollegor
Ja, såhär långt känns de alldeles underbara. Vi har kul ihop, skrattet är alltid nära och mycket sångintresse. Det kommer bli en kanonsäsong! Dessutom, ett plus i kanten är att vi är ungefär 50-50 tjejer/killar. Mycket ovanligt i den här världen!
Allt som allt är vi 9 personer i teamet, från Sverige, Finland och Danmark.
För att välkomna nya kollegor är det välkomstmiddag ikväll för två som kom idag, jag fick en likadan när jag kom.
Jobbet
Än så länge är det bara studier av våra hotell och omgivningarna, och planering/förberedande av verksamheten. Jag kommer att jobba på en anläggning cirka 15 minuters gångväg från kontoret, verkligen ett jättefint hotell. Ser framemot att starta arbetet där.
Imorgon ska vi ut på utflykt, och upptäcka ön. Det ryktas om elefantridning i djungeln... WOW!
På torsdag vankas kajakutflykt, får se hur många som trillar i havet...
Maten
Att äta ute är som sagt löjligt billigt. Idag åt vi lunch för cirka 80 baht, vilket är cirka 16 SEK. Man kan äta det mesta här, alltifrån kyckling till fisk till pizza. Ris är såklart en huvudingrediens även om det inte hunnit bli så mycket risätande för mig än.
Naturliv
Som sagt så är det betydligt grönare här än på GC, väldigt frodigt. Ganska höga kullar/berg på ön som är täckta av palmer och andra gröna träd. Två av kollegorna hävdade att de hade sett två apor från ett fönster i vårt hus, och när två andra var ute och studdade ön igår såg de en elefant på vägen. Det låter helt ofattbart!
Kort sagt: det är obeskrivligt vackert här!
Bad
Jajjemän, bada går att göra från flera fina sandstränder. Idag är jag och min barnklubbskollega halvfria, så efter att ha jobbat på förmiddagen tog vi oss till en strand. Tyvärr var det väldigt mulet, men vi kände iallafall på vattnet och det var jätteskönt! Mycket varmare än Atlanten. Men man blir ju inte riktigt avsvalkad.
Jag har ännu inte tagit reda på adress hit, men det ska jag göra.
Så nu är ni uppdaterade, jag lever prima liv här!
Sawadee kaa!
Lååååååång dags färd mot Thailand
Nåväl, vi backar bandet till lördag morgon, kl 4 kanarisk tid. (kl 5 svensk tid). Alarmet går igång, jag fixar iordning mig och trycker ner det sista i väskorna och tar en taxi till flygplatsen. Check!
Incheckning, vänta på att flygbolagets kontor skulle öppna så jag kunde betala min övervikt. Men så väldans mycket övervikt hade jag faktiskt inte. 30 kg vägde det incheckade bagaget. Nåväl. Säkerhetskontroll och uppletande av gate, väntan på ombordstigning. Sista minutrarna på kanarisk mark. Boarding, take off och så var jag i luften. Från min fönsterplats kunde jag beskåda en fantastisk soluppgång, längs med horisonten ljusnade det och ett orange ljussken blev som ett bälte. Oerhört vackert! Sova sova sova och vips var det dags att landa i Madrid, cirka 10.30 spansk/svensk tid.
Ta sig till infodisken och höra hur jag kommer till nästa avgångsterminal, vänta vid bagagebandet på mina väskor (hurra, de klarade första delen!) och sedan buss till terminal 1. Väldigt långt bort från fyran, där jag landade. Jahaja, kolla incheckningsdiskar och stå i en lång och långsam kö. Vid det här laget hade jag varit vaken sisådär 7 timmar och det enda jag hade ätit var en liten yoghurt. Man kan klara sig bra på bara adrenalin...men det är inget jag rekommenderar. Så så fort jag var incheckad och genom säkerhetskontrollen gick jag raka vägen till närmsta café och köpte en flaska vatten och en bit choklad. Letade upp gaten och började vänta. Igen. Fullt av thailändare med exotiskt utseende.
Nästa plan, Madrid-Bangkok, bjöd på hög service och underbart snygg kabinpersonal, så vackert klädda! Och vi hann knappt komma upp i luften innan första omgången av dryck och snacks kom till platsen. Sedan rullade det på med mat och dryck nästan konstant kändes det som. Nu ställde jag även om klockan till thailändsk tid så det skulle kännas mer motiverat att sova på planet. Plötsligt var klockan halv sju, istället för halv två. Märkligt det där.
Försökte sova bort mesta delen av tiden, men efter sisådär 6 timmar blev det nästan för tråkigt. Och så obekvämt att sova på flyg! (Tips från coachen: om du flyger långt, flyg med sällskap! Och köp en sömntablett, så du sover hela resan...) Så blev det dags att landa i Bangkok, en mulen morgon. Jaha, är detta Thailand? (värre blir det sedan...) Fick info att uppsöka passkontroll innan nästa ombordstigning och här, i detta ögonblick sisådär 22 timmar utan ordentlig sömn, en stressad tjej ensam i ett helt nytt land, nu blir det jobbigt. Från det att jag stiger av planet har jag 60 minuter tills det är dags för nästa boarding, 80 minuter tills gaten stänger. På en stor, okänd flygplats. Jag sätter full fart mot den passkontroll jag tror är den rätta, vilket tar sisådär 10 minuter, och efter att ha stått i kö där i ytterligare 10 minuter får jag besked om att jag måste fylla i något slags arrival-papper för att få komma in. Panik! Jag får pappret och när jag sedan stressar iväg mot den rätta passkontrollen (30 minuter kvar) då är jag så liten och ensam som det är möjligt att bli. Tårarna sprutar och jag känner bara "ta mig härifrån, jag struntar i jobbet". Försöker ta mig samman, är stressad och förvirrad, fattar ingenting. Och vid den nya passkontrollen blir det återigen väntan. När jag kommer dit är det 15 minuter till boarding, lång kö, och jag vet inte exakt hur långt det är till gaten. Men till slut kom jag fram, fick visa pass och arrival-pappret och sedan är jag igenom. Ny säkerhetskontroll och sedan tar jag det långa benet först och går så fort jag kan utan att springa bort mot gaten. Och hinner faktiskt dit innan boardingen har börjat. Hur det nu gick till, det vet jag inte.
Då är klockan halv åtta, söndag morgon, thai-tid (halv tre svensk natt-tid).
Sista flyget, Bangkok-Krabi tar bara drygt en timme, det bjuds på lite typ frukost, mycket bra. Men lite meningslöst känns det att knappt hinna lyfta innan det är dags att landa. Så kändes det, men det var lite skönt också. Ännu en lyckad landning och så var det dags att se om väskorna hade klarat bytet i Bangkok. Finns två bagageband, jag står vid det ena och ser väska efter väska komma ut men inte min. Hmmm... Kanske ska ta en titt vid det andra? Och mycket riktigt, efter bara en halv minut kommer de, som på löpande band (haha). Puh.
Sista steget av resan är att hitta min teamchef som skulle möta mig. Och efter att ha hunnit bli orolig över att ingen är där, så kommer hon, precis när jag är på väg att ta upp mobilen för att ringa. Vi tar oss ut till bilen med packningen och äter sedan en macka på flygplatsen innan resan fortsätter mot slutmålet. Via två små bilfärjor når vi vårt mål, och vägen dit var kantad av fantastisk natur. Inte bara att det är så grönt överallt, utan att det är så annorlunda gröna växter. Tänk er en svensk granskog, men byt ut granarna mot gröna fina palmer så har ni Thailand, typ.
Känns även som att jag är mitt ute i ingenstans, färjorna tog oss bort från civilisationen.
En rolig dialogväxling från bilen under resan, angående när min kollega från GC skulle komma till thailand, avd. Vad är det egentligen för dag?:
"-när åker hon?
- natten till måndag.
-inatt alltså?
-hmmm...
- för idag är det söndag.
- *lång tankepaus* ja just det!"
Jösses, man blir knäpp av att åka så långt och byta tidszon helt. Noll koll, badboll.
Från mitt halvsovande tillstånd vaknade jag plötsligt till och fällde en kommentar om en ko/tjur/buffel som virrade omkring på vägen:
"Den kon är självmordsbenägen!"
vilket min chef tyckte var kul...
Och så var jag framme, vid min nya bostad cirka kl 13 thai-tid. 27 timmar efter att jag gick upp. Shit.
En uppdatering av Thai-livet kommer i nästa inlägg, om en liten stund.
Packad och klar
Nu ar det bara ungefar 16 timmar kvar till take off. Iiiihhh, nervost varre! Och sa overkligt, jag kan val inte aka sa snart? Na, det maste vara ett skamt.
Men vaskorna ar packade (overvikt here I come) i stort sett, bara nagra fa klader kvar, sant som anvands ikvall. Och jag ar inte fardigjobbad har an, kvallspass i restaurangen blev min vinstlott (not!) for sista dagen. Sedan vantar team-middag pa restaurang i Playa del Inglés. Blir nog ratt sent. Och imorgon gar alarmet igang vid 4-snaret. Trott Rebecka? Oh yes! Men jag tror nog att det ar vart det.
Blev vaccinerad idag, sa nu ar det inget som stoppar mig.
For ovrigt, jag var inne pa bt.se igar och laste bland rubrikerna. Vintervader och halkvarning var ett amne som jag fastnade for, och undrade i mitt stilla sinne hur det gar till. Sedan ventilerade jag amnet med var tekniker, och kom fram till att vi far nog utfarda halkvarning har ocksa, exempelvis runt poolerna, dar kan det bli riktigt halt nar det blir blott av alla som springer omkring. Undrar om Vagverket har nagra skyltar for halt underlag vid pool... :)
Imorgon vid den har tiden befinner jag mig i luften nagonstans over Europa, pa vag mot mitt stora asiatiska aventyr. Josses. Om 48 timmar ar jag pa plats i mitt nya liv. Annu mer josses!
Sa nu aterstar bara att saga
Adios Gran Canaria, sawadee kaa Thailand!
Fem dagar kvar (igen)
Fjarilarna i magen ar snart stora asiatiska elefanter och jag forsoker forestalla mig hur mitt liv snart ser ut. Men det ar ju pa tok for svart! Det ar sa overkligt att jag om en vecka befinner mig i ett helt annat land, i en helt annan kultur, i ett helt annat klimat. Josses!
Hoppas bara min kropp haller sig i trim sa jag inte rakar ut for samma ode som min kollega som skulle flugit till Egypten imorses. Hennes ora ar paj och hon far inte flyga forran hon ar frisk, vilket ingen vet hur lang tid det tar. Trist.
Resan borjar tidigt pa lordag morgon, jag lyfter fran GC kl 7 och ar framme i Thailand nasta morgon/formiddag (thaitid, enligt min tid typ mitt i natten. Vada jobbigt?!).
Men... I like it!
Hasta luego!
Kanelgifflar + Skip-bo = Besok!
Mmmm, men forst Thailandstankar.
Nar jag forst fick biljetten och resdatum, da var det mycket gladje som stralade ut. Tank er den mest positiva och uppspelta Becks, sa har ni mig den kvallen. Bubblande gladje och "jiiiiises, vad spannande"! Lite som forsta auditionbeskedet i spexet. Hihi.
Nu har jag hunit smalta det lite, och nu ar det inte lang tid kvar. Det kanns helt galet, och lite skrammande. Varfor ska jag ryckas upp med rotterna igen, bara ett halvar efter senast? Och det ar nervost, jag vet ju inte alls vad som vantar darborta. Skrackblandad fortjusning, kan man saga. 10 dagar kvar...
Nu till den senaste veckan. Som skrivits i rubriken har jag haft besok, denna gang av faster & kusin. Otroligt trevligt och valbehovligt och sa skont. Det blev mycket promenerande (anda fran Maspalomas och hit, en bra bit kan jag saga...) och pa kvallarna mycket Skip-bo-spelande pa balkongen. Mysigt. Och jag fick en pase kanelgifflar. Tack mamma for det pahittet, det var mycket uppskattat!
Det var hart igar nar de skulle aka, och vi sa hejda. Tarar i uppbrottets stund, jag hade garna foljt med dem och fatt traffa er alla. Nu vet jag inte nar jag far se nagon av er igen. Sadana stunder undrar jag varfor jag i hela friden var tvungen att lamna landet, och varfor jag nu ska annu langre bort. Jag maste vara helt galen. Men jag lever livet, och har "the time of my life". Det ar fa forunnat att fa leva sahar.
Jaha...nu vantar snart ett kvallspass och sedan Sverigesamtal. Heja!
Hasta luego!
