rebeckaoverseas

Jag vet inte vad som händer med vädret, men idag var femte dagen i rad som himlen fullständigt öppnade sig på eftermiddagen och regnet vräkte ner. Det är nästan så vi kan ställa våra klockor efter regnet. Fort går det också, utan förvarning. Plötsligt bara öser det ner. Och gator och parkeringsplatser hänger inte riktigt med i att få undan vattnet så det ligger ett mer eller mindre jämnt lager vatten överallt så när man går plaskar man fram. Gummistövlar som del av uniform? Tyvärr inte.

I fredags kväll hade vi strömavbrott också. Var ensam ledig, så jag satt i sängen och löste sudoku i ficklampans sken. Senare blev det kortspel med en kollega i skenet av stearinljus. Mysigt värre!

Det är skönt också att det inte blir så galet varmt, regnskurarna kommer som välbehövliga avbrott.

Imorgon ska jag åter till Phuket, för att träffa min kollega från GC. Skojsigt! Ska även passa på att besöka vår största flaggskeppsanläggning, nice! Ska passa på att ta lite fler kort som sedan kan beskådas på facebook. Som ni säkert sett har det kommit upp en första omgång redan.

Och ska jag orka upp till båten imorgon är det nog dags att stänga ner nu.

Hasta la vista!

...och thai-befolkningen är inte alltid så vänliga och bra som man tror. Thai-personalen på mitt hotell börjar bli minst sagt trötta och uttråkade på sina arbetsuppgifter och gör typ ingenting känns det som. Och ibland undrar vi om de överhuvudtaget har någon hjärna att tänka med, då de inte fattar någonting alls.
Som kronan på verket har min thai-telefon blivit stulen på hotellet och det enda tänkbara är att någon i personalen har tagit den. Känns verkligen bra...eller inte. Men min svenska finns fortfarande kvar, som tur är. Och jag jobbar på att fixa en ny telefon.

Men men, nu är det bara tre veckor kvar och i februari hade vi riktigt bra resultat så nu kämpar vi på sista veckorna! Vi ger allt på uppfarten, som en pappa sa i poolen idag när han hejade på sitt barn i en simtävling.

Idag har jag varit ledig hela långa dagen. Det började med en väldigt lång sovmorgon (nästan onödigt lång, vaknade halv elva...) och sedan frukost innan jag tog en tuk-tuk till en liten undanskymd strand. Och när jag kom fram kunde jag inte låta bli att tänka på att det var som att vara i paradiset! Palmer, en härlig strand, blå himmel (åtminstone en bit bort, just ovanför stranden var det dismoln)... och havet låg helt stilla. Oturligt nog glömde jag den lånade kameran på mitt rum, men den ska få komma med en annan gång.
Så skönt att lata sig på stranden, ta ett "svalkande" dopp och bara koppla av. Livet har sina goda stunder...

En eftermiddagspromenad har det också blivit, och då fick kameran följa med. Så snart ska det nog kunna finnas bilder på facebook. Håll ögonen öppna!

Och återigen har karusellen börjat släppa av folk. Nu blir vi färre och färre som är kvar på ön, ungefär fem personer kommer vara kvar till slutet. När vi hade en avskedsmiddag för vår teamchef häromkvällen kom flera sånger förbi i huvudet, med texter som
"don't it always seem to go that you don't know what you got 'til it's gone"
och
"breaking up is never easy I know, but I have to go".
Det är så mycket som tas för givet så länge det finns nära, och det känns som om det inte uppskattas så mycket som det borde. Sedan helt plötsligt försvinner det och då inser man hur mycket det faktiskt betyder. Och det är aldrig lätt att säga hejdå.

Det har gått förunderligt fort, och jag har älskat varje stund.

...och jag är tillbaka i Thailand igen. Solen skiner, det är cirkus 35 grader varmt och tja, ungefär som innan jag åkte. Men jag undrar om det inte är lite varmare nu än senast, det känns så iaf. Kanske är jag som har frusit för mycket i Sverige...

Hursomhelst, vilken härlig semester jag har haft! Tusen tack till alla inblandade, familj, släkt o vänner! Och vilken tur att jag fick uppleva lite snö. :) Många glada miner i återseendets stund, men det var hårt att lämna er, på obestämd framtid. Men jag kommer tillbaka till Sverige, var så säkra! Och tröttnar ni på en regnig sommar kan ni ju alltid åka till en viss grekisk ö...

Kul att återse kollegorna, än så länge har jag dock inte lyckats träffa alla. Men det kommer innan kvällen är över.

Nu väntar fyra veckors jobb här innan jag styr kosan mot Europa igen. 15 april bär det av mot Rhodos, via Arlanda-Köpenhamn-Athen. En spännande resa!

Tjipp å hej!

Så var det dags, snart lämnar jag den thailändska övärlden för två veckor i ett kallt och snöigt Sverige. Den här dagen har jag längtat efter väldigt väldigt länge. Konstaterade imorses att det är sju månader sedan jag var på svensk mark senast, huu vad längesedan!

Snart sätter jag mig på transferbussen, åker till flygplatsen och sedan är jag på väg.

Två efterlängtade semesterveckor har tagit sin början, nu ska jag njuta av varje ögonblick!