Før mycket information
...eller nær hjærnan inte ær påkopplad.
Några historier ur verkligheten:
* Før någon vecka sedan kom jag hem efter en lång och mycket svettig arbetsdag. Vi ær några hungriga reseledare som ær sugna på pizza så jag ska ringa och bestælla pizzor åt oss. Jag ær totalt genomsvettig och precis nær jag har slagit numret till pizzerian slænger jag ur mig føljande kommentar till min kollega: "Jag ær till och med svettig om trosorna...oj...Sawadee kaa!"
Avd. Vissa saker bør man hålla tyst om.
* Under veckan har vi haft teamkvæll. En riktigt mysig kvæll som inleddes med en middag på ett urmysigt stælle. På en øde strand låg restaurangen, och den kantades av typ djungel (och ur "djungeln" hørdes en del mystiska ljud, vilket fick min kollega som satt nærmast att bli livrædd ett flertal gånger...). Middag alltså, och dærefter lite teamlekar. En kanonkvæll verkligen. Nåvæl, vad sa jag før dumt denna kvæll? Jo, nær vi skulle betala skulle vi sæga vad vi hade ætit och druckit och jag får fram "fried cashew...eh... fried chicken nuts...eh...I mean fried chicken with cashew nuts" varpå stort skrattanfall utbryter. Fried chicken nuts ær ju inte riktigt vad man vill æta...
Kvællens lekar inleddes med ett uppdrag: att skriva bra saker om varandra på ett papper, ritat som en blomma med ett kronblad før varje kollega. (ungefær som spexaffischerna, alltså) Så nu har jag ytterligare ett peppande papper. Wiihoo, me like!
Mitt bidrag till kvællens lekande var en klassiker: Fiskbenet. Ni som har gjort den vet att det lætt blir en massa skratt, och det blev det æven denna gång. Alla ligger som ett fiskben, med huvudet på føregående persons mage och i tur och ordning ska man sæga "ha", ett mer "ha" før varje person. Børjar någon skratta måste man børja om. Det tog ett stort antal førsøk innan vi lyckades...
Jag har fler historier, men de sparar jag till en annan gång.
och nu drar det ihop sig, bara 8 dagar kvar till destinationsbesked. Wiiii!
Några historier ur verkligheten:
* Før någon vecka sedan kom jag hem efter en lång och mycket svettig arbetsdag. Vi ær några hungriga reseledare som ær sugna på pizza så jag ska ringa och bestælla pizzor åt oss. Jag ær totalt genomsvettig och precis nær jag har slagit numret till pizzerian slænger jag ur mig føljande kommentar till min kollega: "Jag ær till och med svettig om trosorna...oj...Sawadee kaa!"
Avd. Vissa saker bør man hålla tyst om.
* Under veckan har vi haft teamkvæll. En riktigt mysig kvæll som inleddes med en middag på ett urmysigt stælle. På en øde strand låg restaurangen, och den kantades av typ djungel (och ur "djungeln" hørdes en del mystiska ljud, vilket fick min kollega som satt nærmast att bli livrædd ett flertal gånger...). Middag alltså, och dærefter lite teamlekar. En kanonkvæll verkligen. Nåvæl, vad sa jag før dumt denna kvæll? Jo, nær vi skulle betala skulle vi sæga vad vi hade ætit och druckit och jag får fram "fried cashew...eh... fried chicken nuts...eh...I mean fried chicken with cashew nuts" varpå stort skrattanfall utbryter. Fried chicken nuts ær ju inte riktigt vad man vill æta...
Kvællens lekar inleddes med ett uppdrag: att skriva bra saker om varandra på ett papper, ritat som en blomma med ett kronblad før varje kollega. (ungefær som spexaffischerna, alltså) Så nu har jag ytterligare ett peppande papper. Wiihoo, me like!
Mitt bidrag till kvællens lekande var en klassiker: Fiskbenet. Ni som har gjort den vet att det lætt blir en massa skratt, och det blev det æven denna gång. Alla ligger som ett fiskben, med huvudet på føregående persons mage och i tur och ordning ska man sæga "ha", ett mer "ha" før varje person. Børjar någon skratta måste man børja om. Det tog ett stort antal førsøk innan vi lyckades...
Jag har fler historier, men de sparar jag till en annan gång.
och nu drar det ihop sig, bara 8 dagar kvar till destinationsbesked. Wiiii!
Ansökan inskickad!
Efter mycket funderingar fram och tillbaka, långa slingrande tankegångar och lite lätt beslutsångest har jag nu skickat in ansökan för sommarsäsongen. Och det blev som följer:
1. Rhodos
2. Kreta
3. Mallorca
Byte av hotelltyp också, men kanske en kombo kan gå att få till.
Så skönt att ha det gjort, nu är det upp till min närmsta chef att skriva nån liten kommentar, sedan ligger bollen hos huvudkontoret. Jag kan inte göra så mycket mer just nu. 8 februari kommer besked om vart jag hamnar. Det blir spännande! Wiihoo!
I övrigt är det ett sjukt team jag jobbar i nu, bokstavligt talat. Det har varit magproblem på flera håll och hos mig är det nånting med halsen. Inte hundraprocentig just nu, så det är skönt att jag är halvledig idag och helledig imorgon. Vila ut och ta det lugnt är planerna.
6 veckor kvar till semester. Det går fort!
Soliga och varma kramar från landet i fjärran
1. Rhodos
2. Kreta
3. Mallorca
Byte av hotelltyp också, men kanske en kombo kan gå att få till.
Så skönt att ha det gjort, nu är det upp till min närmsta chef att skriva nån liten kommentar, sedan ligger bollen hos huvudkontoret. Jag kan inte göra så mycket mer just nu. 8 februari kommer besked om vart jag hamnar. Det blir spännande! Wiihoo!
I övrigt är det ett sjukt team jag jobbar i nu, bokstavligt talat. Det har varit magproblem på flera håll och hos mig är det nånting med halsen. Inte hundraprocentig just nu, så det är skönt att jag är halvledig idag och helledig imorgon. Vila ut och ta det lugnt är planerna.
6 veckor kvar till semester. Det går fort!
Soliga och varma kramar från landet i fjärran
Thailand i halvtid
... eller Burma t/r
... eller Varning för blondinen på vägen
... eller Vem är blond? Jag?
... eller Ständigt detta papperstrassel
Ja då var resan till Burma (för att förlänga visum) avklarad. Nya stämplar i passet, nu får jag vara kvar i Thailand ytterligare 90 dagar. Vilken tur jag har!
Nåväl, resan började i torsdags kväll, jag och min kollega packade in oss i bilen och körde mot övernattningsstaden. Två bilfärjor skulle passeras och vid den andra började jag tro att solen har blekt mitt hår lite väl mycket. När jag skulle starta bilen efter överfarten så ville den inte vara med längre. Vad tusan, tänker jag, varför vill den inte? Vrider om nyckeln igen och igen och igen, den vill fortfarande inte starta. Så när thai-männen vinkar fram oss slänger jag ut med armarna lite uppgivet "can not, not working". De kommer fram till bilen och undrar om det möjligtvis är en automatväxlad bil. Jodå, det är det ju. Han pekar mot växelspaken och då går det upp ett ljus för mig. Ah, fel "växel" i, drive istället för parking! Inte konstigt att det inte funkar... Stor skrattsalva från mig och kollegan, skrattar hela vägen av färjan och nån kilometer till. Blond, vem då?
Hursomhelst, vi kom fram till övernattningsstället, fick ett litet rum utan fönster och utan balkong, i princip bara en säng, ett kylskåp, ett litet badrum... Och det luktade pyton. Men men, vi skulle ju bara sova där, 6 timmar senare var det avfärd mot Burma.
Något trötta lämnar vi rummet och sätter kurs mot den väntande minibussen (japp, en hel minibuss för oss själva, nice!). Sova sova sova, och lyssna på soft musik i lånad iPod. Drygt fyra timmar senare är vi framme vid "gränsen" och vi ska med en båt till en burmesisk ö. Först passkontroll och departure-stämpel i passet, lämna departure-kort, kopiera passet (5 bath, pay 5 bath!) och av en oförklarlig anledning växla till/köpa 10 dollar. Dollar har nog de mest leksaksaktiga sedlarna, vill jag påstå... Därefter longtail-båt (500 bath, pay 500 bath!) till ön, av båten och upp till passkontroll igen, nya stämplar (stay long or go back today? - go back today) och sedan båt tillbaka. Men inte utan att de försökte sälja cigaretter och whiskey till oss (cheap, cheap!). Men nej, vi tog båten tillbaka direkt. Där väntade ifyllande av arrival-card, och jag blir helt störd på dessa papper. Adress i Thailand, jag vet inte vad det är för adress hit, men det vägrar passkontrollsmännen att gå med på, de bara hänvisar till det exempel som finns på väggen. Suck suck suck. Till slut funkade det dock och jag kunde återvända in i Thailand. Hurra!
Tillbaka till minibussen och färd tillbaka till stan där vi hade vår bil. Matpaus på en viss fastfood-restaurang, aldrig förr har snabbmat varit så gott!
Sedan fortsatte färden till vår älskade ö, det är alltid lika skönt att komma hem hit efter ett äventyr. 24 timmar efter att vi startade var vi tillbaka igen. Heja!
Snart sovdags, sömnig semesterguide slumrar strax. Snark!
... eller Varning för blondinen på vägen
... eller Vem är blond? Jag?
... eller Ständigt detta papperstrassel
Ja då var resan till Burma (för att förlänga visum) avklarad. Nya stämplar i passet, nu får jag vara kvar i Thailand ytterligare 90 dagar. Vilken tur jag har!
Nåväl, resan började i torsdags kväll, jag och min kollega packade in oss i bilen och körde mot övernattningsstaden. Två bilfärjor skulle passeras och vid den andra började jag tro att solen har blekt mitt hår lite väl mycket. När jag skulle starta bilen efter överfarten så ville den inte vara med längre. Vad tusan, tänker jag, varför vill den inte? Vrider om nyckeln igen och igen och igen, den vill fortfarande inte starta. Så när thai-männen vinkar fram oss slänger jag ut med armarna lite uppgivet "can not, not working". De kommer fram till bilen och undrar om det möjligtvis är en automatväxlad bil. Jodå, det är det ju. Han pekar mot växelspaken och då går det upp ett ljus för mig. Ah, fel "växel" i, drive istället för parking! Inte konstigt att det inte funkar... Stor skrattsalva från mig och kollegan, skrattar hela vägen av färjan och nån kilometer till. Blond, vem då?
Hursomhelst, vi kom fram till övernattningsstället, fick ett litet rum utan fönster och utan balkong, i princip bara en säng, ett kylskåp, ett litet badrum... Och det luktade pyton. Men men, vi skulle ju bara sova där, 6 timmar senare var det avfärd mot Burma.
Något trötta lämnar vi rummet och sätter kurs mot den väntande minibussen (japp, en hel minibuss för oss själva, nice!). Sova sova sova, och lyssna på soft musik i lånad iPod. Drygt fyra timmar senare är vi framme vid "gränsen" och vi ska med en båt till en burmesisk ö. Först passkontroll och departure-stämpel i passet, lämna departure-kort, kopiera passet (5 bath, pay 5 bath!) och av en oförklarlig anledning växla till/köpa 10 dollar. Dollar har nog de mest leksaksaktiga sedlarna, vill jag påstå... Därefter longtail-båt (500 bath, pay 500 bath!) till ön, av båten och upp till passkontroll igen, nya stämplar (stay long or go back today? - go back today) och sedan båt tillbaka. Men inte utan att de försökte sälja cigaretter och whiskey till oss (cheap, cheap!). Men nej, vi tog båten tillbaka direkt. Där väntade ifyllande av arrival-card, och jag blir helt störd på dessa papper. Adress i Thailand, jag vet inte vad det är för adress hit, men det vägrar passkontrollsmännen att gå med på, de bara hänvisar till det exempel som finns på väggen. Suck suck suck. Till slut funkade det dock och jag kunde återvända in i Thailand. Hurra!
Tillbaka till minibussen och färd tillbaka till stan där vi hade vår bil. Matpaus på en viss fastfood-restaurang, aldrig förr har snabbmat varit så gott!
Sedan fortsatte färden till vår älskade ö, det är alltid lika skönt att komma hem hit efter ett äventyr. 24 timmar efter att vi startade var vi tillbaka igen. Heja!
Snart sovdags, sömnig semesterguide slumrar strax. Snark!
Upp och ner, ner och upp
Det är sannerligen en berg-och-dalbana jag befinner mig på, eller i. I senaste inlägget var livet på topp, nu har tåget börjat åka neråt igen. Förhoppningsvis bara en liten nerförsbacke, det är svårt att avgöra just nu.
Förklaringen ligger i att det är mycket som händer nu, som stökar till tillvaron för en liten Rebecka på vift i landet långt borta. En kollega ska hem om bara några dagar = ny kollega kommer snart. En annan kommer sluta i mars. Imorgon har jag vattengympa, ensam för första gången här i Thailand och jag har inte full koll på passet, lite paniiiik (men inom en timme kommer musiken och beskrivningen till mitt rum). Samtal med chiefen imorgon också, typ utvecklingssamtal, usch jag blir alltid så nervös...tur att jag har en så trevlig chef...
På fredag är det dags att bli laglig igen, jag och en kollega ska på blixtvisit till Burma för att förnya vår visum-stämpel så vi får stanna längre i landet. Så imorgon kväll ska vi åka första etappen, köra bil på okända vägar. Jösses. Önska oss lycka till!
Och såklart, ansökningarna närmar sig. Lördag eller måndag kommer lediga positioner ut och sen har vi typ två dagar på oss att bestämma vart vi vill. Jag hoppas att några frågetecken rätas ut imorgon. Men tankarna som snurrar är att byta hotelltyp, kanske Rhodos eller Mallorca. Återstår att se var tankarna stannar.
För övrigt: Stod idag och tittade ut över "vår" strand, solen sken från en klarblå himmel, en skön vind fläktade. Jag var tvungen att tänka "får man verkligen ha det såhär bra?".
Så det är inte fullt så dåligt som jag kanske får det att låta.
Och nu är det bara 7 veckor kvar till min semester, hurra!
Förklaringen ligger i att det är mycket som händer nu, som stökar till tillvaron för en liten Rebecka på vift i landet långt borta. En kollega ska hem om bara några dagar = ny kollega kommer snart. En annan kommer sluta i mars. Imorgon har jag vattengympa, ensam för första gången här i Thailand och jag har inte full koll på passet, lite paniiiik (men inom en timme kommer musiken och beskrivningen till mitt rum). Samtal med chiefen imorgon också, typ utvecklingssamtal, usch jag blir alltid så nervös...tur att jag har en så trevlig chef...
På fredag är det dags att bli laglig igen, jag och en kollega ska på blixtvisit till Burma för att förnya vår visum-stämpel så vi får stanna längre i landet. Så imorgon kväll ska vi åka första etappen, köra bil på okända vägar. Jösses. Önska oss lycka till!
Och såklart, ansökningarna närmar sig. Lördag eller måndag kommer lediga positioner ut och sen har vi typ två dagar på oss att bestämma vart vi vill. Jag hoppas att några frågetecken rätas ut imorgon. Men tankarna som snurrar är att byta hotelltyp, kanske Rhodos eller Mallorca. Återstår att se var tankarna stannar.
För övrigt: Stod idag och tittade ut över "vår" strand, solen sken från en klarblå himmel, en skön vind fläktade. Jag var tvungen att tänka "får man verkligen ha det såhär bra?".
Så det är inte fullt så dåligt som jag kanske får det att låta.
Och nu är det bara 7 veckor kvar till min semester, hurra!
we had joy, we had fun, we had seasons in the sun...
...mmm, livet är ändå rätt härligt.
För att ta ett exempel, lunchen idag:
Restaurang alldeles vid stranden, utsikt över havet och palmer som vajar. Och dessutom ett mysigt sällskap av två kollegor. (att maten inte var kanongod uppvägdes av en utmärkt glass efteråt)
Solen skiner för det mesta även 2010, men igår var det riktigt ruskväder. Regn, regn, regn hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Så jag vaknade och hörde regnets smatter mot fönsterrutan. Mysigt värre!
Har även haft besök av min favorit-finska kollega från GC (som nu också jobbar här i Thailand), och det var riktigt roligt vill jag lova! Vi bodde på ett lägenhetshotell med riktigt fina rum. Vi hade egentligen blivit bokade i en lgh med ett sovrum, men den kategorin var fullbokad så istället fick vi en stoooor lägenhet med varsitt sovrum och varsitt badrum. Heja! :)
Kollade på thai-TV på kvällen och förundrades över denna befolkning. Tänk er ett talangprogram, men skruva till det tusen varv typ så har ni programmet vi såg. Alltifrån en pojke som med olikfärgade kläder och pappskivor visade olika länders flaggor till ett par som hade klätt ut sig till kort ur en kortlek och blandade ihop sig (typ). Så skruvat! Inte visste vi att thailändarna var såna...
Nu har vi rekordantal i barnklubben, en kul utmaning nu.
Och snart är det dags för sommaransökningar. En och en halv vecka kvar tills positionerna är tillgängliga att söka. Det lutar mot att jag söker, så får jag se sedan. Det jobbiga är att så fort jag börjar läsa om de olika ställena så börjar jag tänka att jag redan är där... Vilket privilegium jag har, att i princip kunna välja och vraka mellan olika soliga och härliga ställen. Vad sjutton ska jag hem till kalla Sverige för?!
Livet rullar på, och just nu är det på topp!
Solskenskramar till er alla!
För att ta ett exempel, lunchen idag:
Restaurang alldeles vid stranden, utsikt över havet och palmer som vajar. Och dessutom ett mysigt sällskap av två kollegor. (att maten inte var kanongod uppvägdes av en utmärkt glass efteråt)
Solen skiner för det mesta även 2010, men igår var det riktigt ruskväder. Regn, regn, regn hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Så jag vaknade och hörde regnets smatter mot fönsterrutan. Mysigt värre!
Har även haft besök av min favorit-finska kollega från GC (som nu också jobbar här i Thailand), och det var riktigt roligt vill jag lova! Vi bodde på ett lägenhetshotell med riktigt fina rum. Vi hade egentligen blivit bokade i en lgh med ett sovrum, men den kategorin var fullbokad så istället fick vi en stoooor lägenhet med varsitt sovrum och varsitt badrum. Heja! :)
Kollade på thai-TV på kvällen och förundrades över denna befolkning. Tänk er ett talangprogram, men skruva till det tusen varv typ så har ni programmet vi såg. Alltifrån en pojke som med olikfärgade kläder och pappskivor visade olika länders flaggor till ett par som hade klätt ut sig till kort ur en kortlek och blandade ihop sig (typ). Så skruvat! Inte visste vi att thailändarna var såna...
Nu har vi rekordantal i barnklubben, en kul utmaning nu.
Och snart är det dags för sommaransökningar. En och en halv vecka kvar tills positionerna är tillgängliga att söka. Det lutar mot att jag söker, så får jag se sedan. Det jobbiga är att så fort jag börjar läsa om de olika ställena så börjar jag tänka att jag redan är där... Vilket privilegium jag har, att i princip kunna välja och vraka mellan olika soliga och härliga ställen. Vad sjutton ska jag hem till kalla Sverige för?!
Livet rullar på, och just nu är det på topp!
Solskenskramar till er alla!
Sawadee pee mai!
...eller Gott Nytt År som ni säger i Sverige!
Nyårsfirandet i Thailand var minst sagt märkligt, och det kändes på något vis jobbigare än på julen. Upplägget på hotellet var i princip detsamma, med galamiddag o sånt. Efteråt skulle vi ut och äta på restaurang och därefter vidare till en bar på stranden. Övriga teamet hade skyhöga förväntningar, årets höjdpunkt ur festsynpunkt. Ni som känner mig vet att jag inte är någon direkt partymänniska, inte heller nån som går på krogen var och varannan helg.
Så det blev lite ångestfyllt att känna "jag borde följa med", och framförallt ville jag ju inte sitta själv på mitt rum vid tolvslaget. (hur tragiskt hade inte det varit?) Många minnen från tidigare nyår vällde fram och jag kände saknad, vill att det ska vara som då.
Nåväl, en stor mängd tårar och ett pep talk med min närmsta barnklubbskollega senare så blev det iallafall middag på restaurangen och även en tur ner till strandbaren. och jag måste erkänna att det var en upplevelse. Alla dessa ljuslyktor som skickades upp mot himlen, stå barfota med fötterna i sanden, se vågorna rulla in, se och höra fyrverkerier som sköts upp obehagligt nära (säkerhetsavstånd kan de knappast ha hört talas om här...), massa människor... Ja, det var en upplevelse. Men ska jag vara helt ärlig, och det ska man ju, så hade jag varit nöjd med en lugnare tillställning.
Så nu är det januari, helt plötsligt. Så kan det gå.
och just det, jag har ju lovat en historia från min soliga verklighet:
För några veckor sedan var jag och två kollegor ute på snorklingstur. Med den första turen, och dess sjösjuka, i minnet tog jag redan vid start sjösjukepiller. Det gick bra till en början, inga problem fram till första stoppet. Mellan första och andra blev det dock aningens jobbigt, men ändå lugnt. Värre när jag kom ner i vattnet. Det var ganska vågigt, och guppigt i vattnet som blev jobbigt när jag snorklade omkring. Efter ett tag blev det för mycket, så ut med snorkeln ut munnen och vips så hade fiskarna fått lite mer mat (för att beskriva det med lite finare ord...). En komisk historia. Jag menar, visst kan man bli sjösjuk på en båt, men i vattnet??? Det övergår mitt förstånd.
Så nu har jag bestämt mig: Inga fler snorklingsturer. Det är liksom inte värt det, när sjösjukan kommer så lätt.
I övrigt kretsar tankarna kring ansökan för nästa säsong. Söka eller inte söka, och vad ska man söka? Det är den stora frågan. 27 dagar kvar tills ansökningarna kommer ut. Jösses.
Gonatt gonatt!
Nyårsfirandet i Thailand var minst sagt märkligt, och det kändes på något vis jobbigare än på julen. Upplägget på hotellet var i princip detsamma, med galamiddag o sånt. Efteråt skulle vi ut och äta på restaurang och därefter vidare till en bar på stranden. Övriga teamet hade skyhöga förväntningar, årets höjdpunkt ur festsynpunkt. Ni som känner mig vet att jag inte är någon direkt partymänniska, inte heller nån som går på krogen var och varannan helg.
Så det blev lite ångestfyllt att känna "jag borde följa med", och framförallt ville jag ju inte sitta själv på mitt rum vid tolvslaget. (hur tragiskt hade inte det varit?) Många minnen från tidigare nyår vällde fram och jag kände saknad, vill att det ska vara som då.
Nåväl, en stor mängd tårar och ett pep talk med min närmsta barnklubbskollega senare så blev det iallafall middag på restaurangen och även en tur ner till strandbaren. och jag måste erkänna att det var en upplevelse. Alla dessa ljuslyktor som skickades upp mot himlen, stå barfota med fötterna i sanden, se vågorna rulla in, se och höra fyrverkerier som sköts upp obehagligt nära (säkerhetsavstånd kan de knappast ha hört talas om här...), massa människor... Ja, det var en upplevelse. Men ska jag vara helt ärlig, och det ska man ju, så hade jag varit nöjd med en lugnare tillställning.
Så nu är det januari, helt plötsligt. Så kan det gå.
och just det, jag har ju lovat en historia från min soliga verklighet:
För några veckor sedan var jag och två kollegor ute på snorklingstur. Med den första turen, och dess sjösjuka, i minnet tog jag redan vid start sjösjukepiller. Det gick bra till en början, inga problem fram till första stoppet. Mellan första och andra blev det dock aningens jobbigt, men ändå lugnt. Värre när jag kom ner i vattnet. Det var ganska vågigt, och guppigt i vattnet som blev jobbigt när jag snorklade omkring. Efter ett tag blev det för mycket, så ut med snorkeln ut munnen och vips så hade fiskarna fått lite mer mat (för att beskriva det med lite finare ord...). En komisk historia. Jag menar, visst kan man bli sjösjuk på en båt, men i vattnet??? Det övergår mitt förstånd.
Så nu har jag bestämt mig: Inga fler snorklingsturer. Det är liksom inte värt det, när sjösjukan kommer så lätt.
I övrigt kretsar tankarna kring ansökan för nästa säsong. Söka eller inte söka, och vad ska man söka? Det är den stora frågan. 27 dagar kvar tills ansökningarna kommer ut. Jösses.
Gonatt gonatt!
