rebeckaoverseas

Ikväll är det en helt magisk kväll. Fullmåne och små molnskyar. Fantastiskt vackert att skåda och i princip omöjligt att fånga på bild. Är inte det typiskt? Jag försökte få det på bild, men det blev bara en ljus prick...

Nu börjar jag landa lite efter förra veckans intervju. Det kändes bra, men sen vet man ju aldrig hur de tänker. Jag har lyckats stänga ute tankar på det relativt bra, men ibland kommer det en ström av tankar. Har jag nån chans? Hur kommer det bli?
Och fortfarande kan det vara sisådär tre-fyra veckor innan besked kommer. Jobbigt är bara förnamnet. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det ju.
Det var hursomhelst skönt att vara hemma på snabbvisit i Sverige, andas ren och frisk luft och uppleva regn.

Snart splittras sommarens säsongsarbetare. Häromdagen var det dags för KICK DOWN, och all inclusive är kanske inte den bästa idén... Det blev iallafall hög stämning (och hög ljudnivå!). Började med lite tävlingar vid Rhodos stads akropolis innan vi åkte till en strand och fick testa den sk bananbåten. Alla sitter på ett led på en smal "båt" som dras av en motorbåt. Fort går det! Och så länge det bara var rakt fram gick det bra, värre när det blev en kraftig sväng. Till saken hör att det var en del av tävlingarna, och för varje deltagare som trillade i vattnet fick laget ett minuspoäng. Inte så konstigt att motorbåtföraren ville få oss i vattnet... Hursomhelst, en kraftig sväng blev det och hela laget föll i vattnet. Tur att vi hade flytvästar för jag svalde halva Medelhavet och fick lite lätt panik... Men upp på bananbåten kom jag igen och vi kom tillbaka till stranden helskinnade. En upplevelse som jag inte vill göra om.
Buffémiddag på en samarbetspartner-restuarang (gratis mat är alltid lika gott!) innan det blev dags att sova. Åtminstone för mig, de flesta andra höll igång mer eller mindre hela natten. That's not my style...

I övrigt så blev alltså mitt hemresedatum ändrat för att vi fick en förlängd säsong. Visserligen bara några dagar men ändå. Nåväl, några extra dagar i solen är inte helt fel. 28 oktober står jag åter på svensk mark.

Kalinichta!

Olika typer av nostalgi:
* Musik. Hela dagarna strömmar det musik ur poolbarens högtalare och mer än en gång per dag är det någon låt jag har spexminnen till. Det ger så fina tankar och en riktig nostalgikick. Intressant också när det kommer en låt som jag så väl känner igen, men som har "fel" text.
Fyra månader tog det för övrigt innan jag insåg vilken TV-reklam låten "Whatever you want" kommer ifrån. Varje vecka har jag stört mig på att jag inte har kommit på det när den har kommit i en av showerna. Men nu kan jag koppla av, nu har jag svaret. Men nu kanske någon annan fick myror i skallen...

* Kollegor. En i underhållningsteamet har varit krasslig och nu har det kommit en ersättare. När jag fick höra vem det var som skulle komma blev jag väldigt glad, det visade sig vara en jag jobbade med på GC. Jättekul! Så när hon såg mig på flygplatsen igår (jag kunde inte låta bli att följa med och möta henne) blev hon minst sagt förvånad... "Vad gör du här?!" Hihi!
Och för några veckor sedan kom min thailandskollega och hälsade på, det var riktigt skoj!
Men det är märkligt när det känns så naturligt att prata trots att det är minst flera månader sedan man sågs senast. Skönt och trevligt, men märkligt.


För övrigt, apropå musik o sånt. En jobbig låt är "Carrie":
When lights go out,
I see no reason
For you to go
We've been through this before
In every time
In every season
God knows I cried
So please don't ask for more
Can't you see it in my eyes
This might be our last goodbye

Usch ja.
Men jag njuter av sista tiden här. Idag var det tvättid och i väntan på att den skulle bli klar blev det glassköp och promenad ner till stranden. Livet är härligt!

Förändringar på gång. Det märktes inte minst igår på väderfronten. Hela himlen blev grå och regnet öste ner i säkert en halvtimme. Blev lite översvämning på stamstället. Men vad mysigt det var, att se och höra regnet! Härnere har det inte regnat ordentligt sedan i maj, minst, så det var välbehövligt.

Säsongen börjar gå mot slutet, första kollegan lämnade oss häromdagen. Visserligen bara till ett annat ställe på destinationen, men ändå ett mansfall. Kändes nästan lite jobbigt när jag hade sagt hejdå, att "jaha, så var det dags igen för farväl". Det är nog en av baksidorna av det här jobbet. Man blir hopföst med ett gäng andra personer, jobbar tätt ihop ett halvår och sen är det ajöss. Nya kollegor, jobba ett halvår, ajöss. Och så vidare. Jag borde väl ha börjat bli van nu men det känns ändå lite vemodigt.

Nåväl. Min intervjuresa är bokad och klar, inklusive tåg/buss i Sverige. En liten weekend i Sverige innan den allra sista spurten här i solen. Tjoho vad spännande! Två veckor kvar bara till intervjun, det är ju ingenting... Hjälp!