We're all in this together...

Jo, jag lever fortfarande. Bloggtorkan beror dels på mycket jobb och dels på besök, ett mycket trevligt och efterlängtat sådant. Mamma har varit här en vecka, så kul att träffa någon hemifrån! Veckan hade visserligen kunnat börja bättre än med en niotimmars flygförsening, men men...
Vi åkte på en svindlande biltur bland slingrande serpentinvägar upp i bergen och hittade en "sjö" som nästan hade kunnat vara i svenska fjällen, helt sjukt vad naturen skiftar här! Det var nästan som om vi hade förflyttat oss till ett helt annat land...

Jag har fått en ny favoritlåt, som inläggstiteln säger. Det är en kanonbra låt som jag har tagit till mig. Har hört den under en av kvällsshowerna och jag tycker att det speglar arbetet här. Vi är ett team, vi jobbar tillsammans och alla har ett ansvar att göra sitt bästa hela tiden.

Imorgon är jag ledig, då ska jag och en kollega prova på att surfa. Jihaa, det blir spännande och roligt! Återkommer med rapport om hur det gick... .)

Snart är det min födelsedag *hint hint*, märkligt att vara så långt bort. Visst har jag firat födelsedag hemifrån förut, men inte såhär långt hemifrån! Det blir nog en fin dag ändå, solen lär ju skina iaf... och då har man varit snäll, har jag hört. :)

Nu är det dags att lämna datorn igen, ha en fin vecka allihop!
Hasta luego!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0