rebeckaoverseas

Okej, allt ar inte rosenrott harnere, det ar lika bra att erkanna det. Aven om jag storre delen av tiden har hur skoj som helst, finns det stunder nar jag undrar varfor jag gor det har. Det beror inte pa arbetet utan snarare pa umganget utanfor arbetstid. Pa kvallarna kanns det ibland som att det enda som ar viktigt ar att dricka, ibland sa mycket att man inte minns vad man gjort. Och jag fattar verkligen inte grejen. Varfor varfor varfor??? (ar det for att de ar sa unga och omogna, att de inte vet battre? eller ar det bara jag som ar konstig?)

Jag saknar det kravlosa umganget hemma i Sverige. Att lugnt ta en kopp te eller en promenad och bara prata, utan massa alkohol inblandat. Jag saknar kramar. Jag saknar er sa att det gor ont! Tarar rinner och ibland undrar jag om jag overhuvudtaget ar ihagkommen av er hemma i Sverige. Forlat om det later anklagande, jag ber om ursakt for det, men ibland ar det tufft har. Jag ar sa langt borta och det ar jobbigt. Antar att det till viss del beror pa att det nu bara ar tva veckor kvar till semestern och Sverige, vetskapen att jag snart far komma hem en svang gor att det blir varre. Jag tanker pa er varje dag!
 
Det ar mycket annat i huvudet ocksa. Vintersasongsansokningar, exempelvis. Jag vill verkligen fortsatta med det har, men vet inte vad som hander. Nar jag kommer tillbaka efter semestern ar det dags att soka och jag hoppas hoppas hoppas pa minst en sasong till. Jag tror att det ar mojligt, mtp att foretaget ska rekrytera nya barnklubbsledare sa borde det betyda att det finns stora chanser till fler sasonger for oss som redan har en fot inne. Vi far se.

 Idag ar jag iallafall ledig, ska snart ta mig till stranden och sola & bada i nagra timmar. Skont ska det bli.
For ovrigt har jag haft nagra dundersota barn den har veckan, sa otroligt harliga!

Sa, jag lever fortfarande. Och det ar inte sa jobbigt som det kanske verkar langre upp i inlagget. Jag kande bara for att fa klaga lite... :)
Hasta luego!