Nar alla vannerna akt hem...
Idag var stora avresedagen. Vinterns personal har akt hem, kvar ar bara sommarpersonalen. Kanns valdigt konstigt, och mycket trakigt. Jag kommer sakna dem, trots att jag bara har varit har tva veckor. Det blev lite tarar nar bussarna skulle aka...
Och det ar sa markligt att tanka att jag ska vara har anda till oktober. Nu nar "alla" aker hem blir det nastan sa jag undrar "jaha, nar ska jag aka hem da?" och inser att "nej just det, jag har ju nyss kommit och ska vara har ett halvar". Mycket markligt.
Men lite mer om jobbet da.
For det forsta kan jag inte skriva var jag jobbar har pa bloggen. Foretaget har en bloggpolicy som gor att jag inte kan skriva om allt i detalj. Darfor blir det ocksa lite luddigt ibland. Sa undrar ni nagot specifikt far ni maila :)
For det andra sa ar det ratt speciellt att jobba i uniform. Himla skont pa morgonen, man behover inte tanka pa vad man ska ha pa sig, det ar bara att ta pa sig uniformen och sitt storsta leende :D Men ibland ar det lite jobbigt. Man ar liksom hela tiden iakttagen, varje steg "granskas" och varje sak man gor kan vandas till nagot negativt ur gasternas synvinkel. Bast att passa sig... Och man ar hela tiden igenkand, framforallt av barnen i klubben. Pa vag mellan arbetsuppgifterna ar det ofta barn som stannar en och sager hej o sadar, da ar det bara att bjuda lite pa sig sjalv. Men det ar sa harligt!
Igar var jag pa stranden. Det bade syns och kanns. Borde varit mer noggrann med solkramen, men det var jag inte sa nu far jag lida pin... Men jag ser iaf inte ut som ett stoppljus, som en av dem som akte hem idag..
Fick ett sa fint sms igar, tack sa mycket! Jag onskar att jag kunde dela allt jag upplever har tillsammans med er fran Sverige, men det gar ju inte riktigt. Ni finns iaf i mina tankar varje dag, och jag ar nyfiken pa vad som hander hemma. Beratta garna! :)
Nu ar det dags att lamna datorn for idag, pa aterseende!
Och det ar sa markligt att tanka att jag ska vara har anda till oktober. Nu nar "alla" aker hem blir det nastan sa jag undrar "jaha, nar ska jag aka hem da?" och inser att "nej just det, jag har ju nyss kommit och ska vara har ett halvar". Mycket markligt.
Men lite mer om jobbet da.
For det forsta kan jag inte skriva var jag jobbar har pa bloggen. Foretaget har en bloggpolicy som gor att jag inte kan skriva om allt i detalj. Darfor blir det ocksa lite luddigt ibland. Sa undrar ni nagot specifikt far ni maila :)
For det andra sa ar det ratt speciellt att jobba i uniform. Himla skont pa morgonen, man behover inte tanka pa vad man ska ha pa sig, det ar bara att ta pa sig uniformen och sitt storsta leende :D Men ibland ar det lite jobbigt. Man ar liksom hela tiden iakttagen, varje steg "granskas" och varje sak man gor kan vandas till nagot negativt ur gasternas synvinkel. Bast att passa sig... Och man ar hela tiden igenkand, framforallt av barnen i klubben. Pa vag mellan arbetsuppgifterna ar det ofta barn som stannar en och sager hej o sadar, da ar det bara att bjuda lite pa sig sjalv. Men det ar sa harligt!
Igar var jag pa stranden. Det bade syns och kanns. Borde varit mer noggrann med solkramen, men det var jag inte sa nu far jag lida pin... Men jag ser iaf inte ut som ett stoppljus, som en av dem som akte hem idag..
Fick ett sa fint sms igar, tack sa mycket! Jag onskar att jag kunde dela allt jag upplever har tillsammans med er fran Sverige, men det gar ju inte riktigt. Ni finns iaf i mina tankar varje dag, och jag ar nyfiken pa vad som hander hemma. Beratta garna! :)
Nu ar det dags att lamna datorn for idag, pa aterseende!
Kommentarer
Postat av: Mariul
Nu är det du o dina arbetskamrater som står för det hela då...Förstår att det var sorgligt när de andra åkte. Jag fattar inte att du bara har varit där 2 veckor. Känns som mycket längre. Ha de gott! Kram!
Trackback
