rebeckaoverseas

Wooohooo, nu har jag flygbiljett till Thailand! Lämnar Gran Canaria 17 oktober, ett dygn senare är jag framme i Thailand. Såååå spännande! Och jösses, nu börjar det kännas som att det är på riktigt, nu finns ingen återvändo.

Mellanlandar i Madrid och Bangkok, byta flyg på två gigantiska flygplatser. Hjälp.

Följaktligen kommer jag inte hem till Sverige mellan destinationerna, tråkigt men sant.

Så, det var en kort uppdatering.

Alltså, helt allvarligt. Den senaste veckan har vädret varit helt uppochner. En hel veckas molnigt och regnigt och grått och ruskigt. Är jag verkligen kvar på Gran Canaria, och har hela ön isåfall flyttats upp till svenska breddgrader? I söndags morses var det helt otroligt, jag började tidigt då så jag gick hemifrån medan det fortfarande var mörkt (halvåtta-tiden) och vädret då var närmare en höststorm än semestersol. Det blåste kraftigt, det regnade och det var kallt. Så kallt att hood-tröjan fick användas igen, för första gången sedan april typ. Helt galet!
Så nu har jag fått regn så det räcker ett tag. :)

Idag är det dock lite mer GC-likt väder, även om det inte är klarblå himmel direkt. Det är varmt, men nästan igenmulet, nästan lite tryckande. Och jag som är ledig idag. Typiskt. Hade tänkt ligga på stranden hela dagen, men tji fick jag. Nåväl, det kommer fler dagar.

Igår kom mitt pass tillbaka med visum till Thailand. Så nu är det bara för företaget att skicka iväg mig. Jiihaaa!

Hasta luego!

Dagens historia från verkligheten (eller snarare tisdagens...):

Jag åt frukost i bufférestaurangen (i personalens lilla "matsal") och när jag var färdig skulle jag ställa undan mitt använda porslin, glas, bestick och slänga det överblivna. Sånt jag gör varje morgon (åtminstone de dagar jag jobbar, mina lediga dagar brukar jag äta frukost hemma. Nåväl.). Men i tisdags hade jag inte hunnit sätta igång hjärnan, eller så hade hjärnkontoret kaffepaus. Vem vet. Hursomhelst, resultatet blev att istället för att skicka ner skräpet i soptunnan, hamnade mina bestick där. Ooops... :) Sedan skrattade jag och min kollega hela vägen till kontoret, åt min tankspriddhet.

Så kan det gå till, en vanlig morgon i reseledarlivet. :)

Igår satt jag med min kalender och räknade dagar. Hur många dagar som har gått sedan jag för första gången tog mina första steg på den här ön. 158 dagar blev det. Då var jag helt ny i den här semesterkarusellen, och med mig åkte en hel hög andra människor. Efter några varv började några droppa av från karusellen, en efter en försvann de och ersattes av nya. Sedan har sommaren gått, karusellen har snurrat och några har lämnat och andra har kommit till under tidens gång. Men i stort sett har vi vart samma gäng som åkt tillsammans, varv efter varv. Nu börjar det kännas i magen att karusellen stoppar oftare och man vet inte från vecka till vecka vilka som fortfarande är med eller vilka som kommer till. Kort sagt: säsongen börjar lida mot sitt slut och teamet börjar spridas för vinden.

Det är så märkligt att det som kändes så avlägset när jag kom hit i april, är plötsligt här och nu. Då var jag en av de nya som skulle stanna kvar, medan det gamla teamet lämnade ön en efter en. Jag minns att jag tänkte "jaha, och när ska jag åka härifrån?" och visste att den dagen låg sisådär ett halvår framåt. Nu är det dags att säga adjö till alla som åker härifrån (eller stannar, när jag åker), och att säga hej och välkommen till alla nya. De droppar in, en efter en. Och snart, om en månad ungefär, är det dags för mig att lämna ön. (det där lät nästan som Robinson...)

Att säga hejdå är tufft, och vissa personer från det här teamet kommer jag sakna oerhört mycket. Men det är ju en del av jobbet, man jobbar ett halvår på ett ställe och sedan drar man vidare, träffar nya människor som blir ens vänner. Och det är kul att träffa nytt folk. En av de nya jobbade faktiskt på mitt blivande jobbhotell förra vintern och hon var helnöjd med det. Känns bra!

Ja... annars då? Jo, jag gick igenom min inkorg i mobilen häromkvällen (eller snarare kvällar...) och tog bort massa meddelanden från hösten 2007 och framåt. Vissa så meningslösa att spara att jag inte fattar varför de fortfarande fanns kvar, som t.ex. "10?" och "ok" och "absolut!=)"...what?!? Andra meddelanden sparade jag även nu, för att de antingen var roliga eller peppande eller bara mysiga. Lite lustigt också när man tittar på gamla meddelanden och direkt fattar vad det handlar om, utan att det är uppenbart i texten eller utan att ens se datumet då det skickades.

Förövrigt så har det regnat igen. Både igår och idag. Soltrötta semesterguider säger som så: Strålande!
Jag tittade på TV igårkväll när jag hörde ett märkligt ljud utifrån, gick då ut på min balkong och såg regnet "ösa" ner. Hörde något snettuppifrån och såg en kollega på sin balkong, vi var överförtjusta! Några sekunder senare tittar min grannkollega ut på sin balkong och ytterligare en kort stund senare kommer en tredje kollega ut på sin balkong. Halleluja för regnet, det togs en bild som kanske hamnar på facebook, isåfall ska jag hojta till så ni får se den! :)

Sådär ja, en uppdatering igen. Hasta!

Breaking news, stoppa tryckpressarna!
Idag har det REGNAT här! Wooohooo! Ingen störtskur eller ösregn, men ändå ett ordentligt regn jämfört med de fem senaste månadernas torra väder. Himlen alldeles grå, så mysigt! Inte så kul för gästerna, men för oss guider är det himmelskt! :) (ännu bättre hade det blivit med ett rejält ösregn, men man får vara glad åt det lilla...)

Fick ett meddelande på facebook, "du saknas i spexet". Åååååh, vad jag saknar er alla i Sverige också! Familj, vänner, släkt... Men jag har det bra här också, och ännu bättre blir det väl i vinter. Men då kommer jag vara ÄNNU längre bort! Jag tittade på en kartbild av jordklotet, och jag hamnar ju halvvägs till månen typ! Inte klokt! Men men, det är smällar man får ta.. ;)

So long!

Ibland är jag otroligt trög. En gäst frågar mig något, och antingen blir reaktionen bland hjärncellerna "ja det är väl uppenbart att det är si eller så" eller "va? jag fattar ingenting?". Sedan börjar kugghjulen i hjärnan långsamt att snurra, jag får frågan förtydligad och vips har hissen hunnit ända upp, poletten har trillat ner, mattan är hoprullad och lampan tänds. Aha, ja du menar så, ja men då så... :)

I övrigt väntar jag på dagens sista arbetstimme. Dödar lite tid på kontoret. Jag är bara liiiiite uttråkad...

Solen skiner som vanligt och livet rullar på.

Hasta!

Nu kan jag skriva till ytterligare två saker på mitt visitkort:
* Restaurangvärd
och
* Vattengympainstruktör

Jorå, häromdagen var jag snyggare än snyggast, så snygg har jag nog inte vart sen jag kom hit! Transferuniform i restaurangen, och en himla massa "good morning, welcome" och "your roomnumber, please"/"ert rumsnummer tack". Skoj att få prova nya saker! Och med den tanken gick jag in och körde ett pass vattengympa för första gången i mitt liv. Jösses! Det var lite nervöst innan, men det gick kanonbra! Jag var helt död efteråt, men det var det värt.

En historia från verkligheten: Häromkvällen hade jag och två kollegor jobbat sent, det var mörkt ute och jag och en av de två hade lämnat lite saker i ett förråd. Den andra kollegan skulle lämna lite andra saker, så jag tänkte att vi nog skulle möta henne på kontoret. Iallafall, när vi ska ut ur byggnaden frågar jag om man verkligen behöver låsa dörren eftersom den låser sig själv, och då hör jag andra kollegan, helt plötsligt och från ingenstans "nej det tror jag inte". Jag blev skiträdd och tappade nyckelknippan och mitt ansiktsuttryck var tydligen mycket sevärt. Stor skrattattack för alla tre. Hon hade smugit sig in i byggnaden utan att vi märkte något och smög upp bakom oss när vi precis hade passerat dörren. Ja jösses.

Här där jag bor nu (och har bott sedan 1 maj) får vi städat en gång i veckan. Det kan låta som att man blir lite bortskämd då, men det är nästan tvärtom. Jag blir bättre på att hålla ordning, iallafall dagen innan städerskan ska komma. Då plockar jag iordning allt, diskar upp diskberget och det ser faktiskt riktigt hyfsat ut. :) (att man sedan bir väckt klockan åtta på sin lediga dag, det är en helt annan sak..."don't disturb"-skylten är ett bra påhitt, den ska användas nästa vecka!)

Och den stora frågan: Hur går tankarna inför vintern, och Thailand?
Jaa.. Det känns så overkligt, jag kan fortfarande inte fatta att jag ska dit. Men det ska bli otroligt kul! Och spännande, en helt ny kultur och ett helt nytt land. Jiiises! Än vet jag inte när det är dags, men jag antar att det blir i mitten/slutet av oktober. Flera av mina kollegor är riktigt avundsjuka, och jag kan förstå dem. :)
Ska ner till kontoret om en stund och fylla i visumansökanspapper, imorgon ska jag försöka hitta till en fotoaffär/fotoautomat som kan ta passfoto som ska med ansökan. Det är mycket som måste fixas! Jag antar att jag även måste ta diverse sprutor...Huua.

That's it for now.
Hasta!