Det man inte har i huvudet...
...får man ha i benen. Så skulle man kunna beskriva söndagen.
Efter att ha jobbat hela dagen (dagsskiftet iaf, sedan skulle jag ha lite kvällsarbete också) och lämnat klubbhuset, kommer jag till kontoret och inser att jag har glömt namnskylten i klubbhuset. Hade bytt lite kläder, namnskylten hade åkt av och sedan hade jag ingen tanke på den. Nåväl, det var inte hela världen. Jag har ju dubbel uppsättning namnskyltar så jag tänkte att jag kunde hämta namnskylten nästa dag. Så jag börjar vandra hemåt, vilket innebär en brant backe. Väl hemma, precis när jag ska ta upp nyckeln för att låsa upp dörren inser jag att nyckeln inte alls ligger i fickan, där den alltid ligger annars. Inser då att jag glömt även nyckeln i klubbhuset. Suck. Bara att vandra ner igen, i värmen. Jag fick iaf tag på både namnskylt och nyckel, och kom hem till slut. Får hoppas att jag lärde mig något av det misstaget...
Ett annat ämne: Barnen här sätter sina spår. Vissa är helt underbara och jag vill inte att de ska åka hem. De är så söta och härliga. Andra är...kanske inte riktigt lika härliga, utan att säga för mycket. Då är det bara att tänka positivt, att "håll ut, snart åker de hem igen". Men de flesta barn är fantastiska!
Imorgon väntar en ny ledig dag här i solen, då ska jag till stranden och få lite mer färg. Jag klagar inte på min tillvaro! :)
Hoppas ni har det fint i försommar-Sverige.
Adios!
Efter att ha jobbat hela dagen (dagsskiftet iaf, sedan skulle jag ha lite kvällsarbete också) och lämnat klubbhuset, kommer jag till kontoret och inser att jag har glömt namnskylten i klubbhuset. Hade bytt lite kläder, namnskylten hade åkt av och sedan hade jag ingen tanke på den. Nåväl, det var inte hela världen. Jag har ju dubbel uppsättning namnskyltar så jag tänkte att jag kunde hämta namnskylten nästa dag. Så jag börjar vandra hemåt, vilket innebär en brant backe. Väl hemma, precis när jag ska ta upp nyckeln för att låsa upp dörren inser jag att nyckeln inte alls ligger i fickan, där den alltid ligger annars. Inser då att jag glömt även nyckeln i klubbhuset. Suck. Bara att vandra ner igen, i värmen. Jag fick iaf tag på både namnskylt och nyckel, och kom hem till slut. Får hoppas att jag lärde mig något av det misstaget...
Ett annat ämne: Barnen här sätter sina spår. Vissa är helt underbara och jag vill inte att de ska åka hem. De är så söta och härliga. Andra är...kanske inte riktigt lika härliga, utan att säga för mycket. Då är det bara att tänka positivt, att "håll ut, snart åker de hem igen". Men de flesta barn är fantastiska!
Imorgon väntar en ny ledig dag här i solen, då ska jag till stranden och få lite mer färg. Jag klagar inte på min tillvaro! :)
Hoppas ni har det fint i försommar-Sverige.
Adios!
Kommentarer
Postat av: pappsen
Hej
Ja du nu känns det som höst här regn och blåst.. inge vidare ...
Postat av: Gudrun
Här i Örebro är det soligt och blåsigt. Det är också en variant...
Saknade dig igår när KM hade sin middag.
Trackback