12 dagar kvar: I en (nästan) tom lägenhet
Så var ett av de stora projekten avslutat: Att packa ihop alla prylar jag har samlat på mig (men, jag har väl inte så mycket grejer?!) och köra iväg allt till ett förråd långt ut i ödemarken. Jisses.
Vissa stunder blir det så uppenbart att något är på väg att hända, jag ska faktiskt flytta. Som igår, när jag höll på att packa lite av det sista och jag tog gosedjur efter gosedjur och la ner i flyttlådor, där de inte får se dagens ljus på ingen vet hur länge. Eller när jag vissa stunder inser att "det var sista gången som jag fick träffa den och den". Jag vet inte hur många tårar som har runnit från mina ögon den senaste tiden. Märkligt nog har de aldrig kommit "in public", men i min ensamhet, då passar de på att krypa fram bakom ögonlocken.
Nåväl, det blir nog bra. Jag kommer sakna livet i "gnällbältet", men jag kommer samtidigt ha "the time of my life".
Nu är lägenheten så gott som tömd, det är fantastiskt vad mycket saker man kan få plats med. Ännu mer otroligt är det hur vi lyckades pussla in det i magasineringsförrådet. Mitt liv på8kubik, skulle man kunna säga. Proppfullt, verkligen "knôkfullt". Så skönt att det är gjort. Och tack mamma, bror och två underbara vänner som hjälpte till!
Nu är jag ensam i min lya, lite småsaker (eeeh...det kommer fylla bilen!) kvar bara. Min dator är uppenbarligen kvar, som ni märker... Nu återstår bara flyttstädning innan mitt liv i "gnällbältet" är slut. Jo, jag kanske återvänder en vacker dag, men när det händer, det vet ingen... Känns väldigt märkligt. Sedan väntar ungefär 10 dagar hemma hos mamma innan det är dags att styra kosan mot Landvetter och Gran Canaria. Jösses, när ska jag förstå att det faktiskt är på riktigt?!?!
Mooot städprylarna! :)
Vissa stunder blir det så uppenbart att något är på väg att hända, jag ska faktiskt flytta. Som igår, när jag höll på att packa lite av det sista och jag tog gosedjur efter gosedjur och la ner i flyttlådor, där de inte får se dagens ljus på ingen vet hur länge. Eller när jag vissa stunder inser att "det var sista gången som jag fick träffa den och den". Jag vet inte hur många tårar som har runnit från mina ögon den senaste tiden. Märkligt nog har de aldrig kommit "in public", men i min ensamhet, då passar de på att krypa fram bakom ögonlocken.
Nåväl, det blir nog bra. Jag kommer sakna livet i "gnällbältet", men jag kommer samtidigt ha "the time of my life".
Nu är lägenheten så gott som tömd, det är fantastiskt vad mycket saker man kan få plats med. Ännu mer otroligt är det hur vi lyckades pussla in det i magasineringsförrådet. Mitt liv på8kubik, skulle man kunna säga. Proppfullt, verkligen "knôkfullt". Så skönt att det är gjort. Och tack mamma, bror och två underbara vänner som hjälpte till!
Nu är jag ensam i min lya, lite småsaker (eeeh...det kommer fylla bilen!) kvar bara. Min dator är uppenbarligen kvar, som ni märker... Nu återstår bara flyttstädning innan mitt liv i "gnällbältet" är slut. Jo, jag kanske återvänder en vacker dag, men när det händer, det vet ingen... Känns väldigt märkligt. Sedan väntar ungefär 10 dagar hemma hos mamma innan det är dags att styra kosan mot Landvetter och Gran Canaria. Jösses, när ska jag förstå att det faktiskt är på riktigt?!?!
Mooot städprylarna! :)
Kommentarer
Postat av: Mamma
Ja det var verkligen ett hårt jobb vi hade med alla grejerna. Att allt fick plats i förrådet är ju ett under. Jag vill instämma i tacket till dina vänner och Brorsan som hjälpte till att bära, köra och stuva. Vilka härliga vänner du har i Örebro. Förstår att du trivts så bra. Nu väntar andra uppgifter och jag märker på dig att det här är rätt för dig. Och tårarna, låt dem komma, de kommer från minnenas brunn och hör livet till.
Hoppas du får en rolig och lärorik tid på GC. Och kanske ses vi där, vem vet?
Trackback
